Igår, söndagen den 3 december, samlades tusentals människor runt om i landet på en landsomfattande manifestation för assistansen. Parollen för manifestationen var ”Assistans är frihet! Rädda LSS!”.

I Stockholm talade förbundsordförande Björn Häll Kellerman. Nedan kan du läsa hans tal.

 

”Vänner!

Så många ni är – så många vi är – som har samlats här idag!

Förra året när vi stod här, trotsandes kylan, var vi starka och visade hur viktig frågan är. I år biter det inte lika hårt och vi har växt i styrka! Kampen fortsätter och de som talar härifrån scenen idag visar hur allvarligt läget är.

Jag heter som sagt Björn Häll Kellerman och är förbundsordförande för Förbundet Unga Rörelsehindrade.

En del av er vet var min politiska hemvist ligger men jag och många med mig, både till höger och vänster, liksom i våra oberoende roller, är glada över den enighet som de små partierna i riksdagen visar, över hela den politiska skalan, kring den här så viktiga frågan. Tre av de mest tongivande partierna har sina ledare här idag och jag är glad över att vi står här idag, allihop, som en enad opposition mot det som nu sker och kräver ett nödstopp.

Jo, det finns ett nödstopp nu men det hjälper långt ifrån alla. Nora Eklöv till exempel, vår generalsekreterare. Förra året hade hon precis förlorat sin assistans och flyttat tillbaka till Öland. Hon är fortfarande kvar där, i husarrest, beroende av sina föräldrar och sin syster för den lilla frihet hon ändå har kvar. Ska hon upp hit får hon lita på familjen eller sina vänner.

Nora är inte ensam.

Många är vi som riskerar att behöva säga upp oss och leva ofullständigt och ovärdigt, utan frihet och utan en egen inkomst, på grund av minskad eller indragen assistans – många är redan där.

Många är de anhöriga och vänner som nu riskerar att behöva gå ner i tid eller helt sluta jobba för att hjälpa sina närmaste – många är redan där.

Många är de nära som riskerar att slita ut sig och tvingas leva på bidrag för att de inte fått avlastning av andra assistenter och många är vi som riskerar våra liv för att de som finns omkring oss somnar av utmattning – många, alldeles för många är redan där. En del finns inte ens längre med oss.

Kort sagt: Krisen är inte över.

Nästa år, alldeles strax, är det valår och oavsett vad regeringen vill ska vi, tillsammans, se till att detta blir en valfråga.

Nu enas vi i kampen.

Tack.”

 

Vill du vara med och stödja oss i kampen? Gå med i Förbundet Unga Rörelsehindrade!