Sverige kan inte backa på redan införda rättigheter och insatser. Det kommer att drabba barn och unga över hela landet.

I en GP-artikel i november 2015 kunde vi läsa om 6-årige Elias från Göteborg, som efter sin senaste omprövning hos Försäkringskassan blev av med all sin assistans − trots att han inte kan andas själv.

En katastrof för familjen, men tyvärr ingenting ovanligt. Elias fall liknar många som vi sett under åren. Som vi skrivit om tidigare, får alltfler barn och unga avslag på sina ansökningar om personlig assistans. Det har handlar om skärpta bestämmelser och en önskan att dra ned på kostnaderna.

Förra året startade finansminister Magdalena Andersson något som snabbt kom att kallas för kostnadsjakten. En häxjakt för att skära ned i de offentliga finanserna. Andersson ställde då två (svaga) grupper mot varandra för att kunna motivera sin åsikt. Sverige fick välja − asylsökande eller funktionsnedsatta. Samtidigt följde jämställdhetsministern Åsa Regnér på genom att beskriva kostnaderna för den personliga assistansen som oförklarligt stora.

Denna kostnadsjakt är inget annat än absurd. I ett inlägg skriver grundaren till LSS, förre socialministern Bengt Westerberg, att förklaringen till att assistanstimmarna, och därmed kostnaderna, har inte främst är insatsen som sådan, utan att LSS är en rättighetslag. Där har vi pudelns kärna och anledningen till varför kostnadsjakten är absurd.

Personlig assistans handlar inte om vinster eller kostnader. Den personliga assistansen är till för att garantera medborgare deras rättigheter. Utan den personliga assistansen kan barn och unga inte plugga, skaffa jobb eller ha en aktiv fritid. Än mindre engagera sig politiskt för att stoppa en ”häxjakt” på dem.

Skär regeringen ned på den personliga assistansen kommer de att behöva tumma på mänskliga rättigheter. Allt fler personer med funktionsnedsättningar kommer att tvingas bo på boenden eller bli inlåsta i sina hem. Dessutom kommer tusentals barn och unga, barn som Elias, att förvägras en värdig uppväxt − och ett värdigt liv.

Om något så är väl det ett högt pris att betala?

Björn Häll Kellerman
Förbundsordförande, Förbundet Unga Rörelsehindrade