Under förra veckan fick vi ett besked, ett besked som gav oss hopp. Regeringen har beslutat att stoppa alla tvåårsomprövningar av personer som idag har personlig assistans via Försäkringskassan. Stoppet är tills regeringen har tagit ett slutgiltigt beslut om LSS och även våra liv. Stoppet tar slut tidigast i vår och senast i december nästa år.

Det känns lite som när homosexualitet inte räknades som en sjukdom längre, eller jag levde inte då men jag tror att det kändes så. HBTQ-kampen fortsätter än idag, men för varje årtionde blir det mer eller mindre bättre. Så känns det med kampen för personlig assistans också.

Nu har omprövningarna stoppas ett tag. Men vi ger oss inte. Kampen för ett jämlikare samhälle och för att få den hjälpen man behöver fortsätter. Beskedet hjälper inte de som fått avslag på sin assistans eller de som har eller försöker få assistans via kommunen. Det måste ändras. Personer som är i behov  av assistans måste få den. Nu måste vi, som i nuläget har kvar vår assistans, kämpa för vår skull men främst för de som har förlorat allt. Vi måste vara extra starka nu. De behöver oss, och vi ska finnas där.

Nästa år är det val och detta beslut ska även tas. Jag tror att år 2018 kommer bli det tuffaste året för oss i funktionshinderrörelsen. Nästa år står mångas liv och vår rörelse på spel. Nödstoppet har gett oss tid. Tid att påverka ännu mer. Tid för att engagera de aktivister som inte vet hur de ska komma in i rörelsen. Tid för att sammansvetsa oss med fler funktionsrättsorginastioner.

Tillsammans är vi starka.

Natalie Eriksson Ahlgren
Opinionsbildare