Att assistansen slukar pengar är starkt överdrivet, skriver Nora Eklöv.
I en rapport som kom 2012 påstod Försäkringskassan att nästan tio procent av assistansersättningen går till kriminalitet eller överutnyttjande. Sen dess har media och Försäkringskassan målat upp assistansersättningen som ett svart hål som slukar skattepengar. Senast kunde vi läsa om detta när Magdalena Andersson gick ut och pratade om “skenande kostnader” för den personlig assistansen.
Men bilden av personlig assistans är inte sann. Den vill jag nu rätta till.
Metoden för rapport som ministrar och debattörer använder är minst sagt tveksam. Modellen som användes på Försäkringskassan kallas för expertmetoden. Människor som arbetar med bidragen ombads att uppskatta hur stort de trodde fusket var. Men experterna kunde inte ens precisera vad som menades med “överutnyttjande”.
Rapporten fick allvarlig kritik från forskare.
Förra året gick till och med ett antal experter inom Försäkringskassan ut i ett uttalande om att skattningarna för tio procent troligen var felaktiga. Trots stora ansträngningar har Försäkringskassan inte lyckats koppla mer än en promille av utbetalningarna till kriminalitet .
Att personlig assistans skulle “sluka pengar” saknar alltså grund. Visst, personlig assistans är en utgift i statsbudgeten. Men det varför assistansen kostar är ingen mysterium. 2002 kostade personlig assistans 191 kronor/timmen. Idag ligger det på 284 kronor/timmen. Regeringen har valt att höja beloppet för assistansen hela 13 gånger. Samtidigt har antalet som får personlig assistans ökat. För fler har behöver personlig assistans. Det är då logiskt att utgiften går upp.
Det betyder inte att systemet överutnyttjas av brukare eller kriminella gäng. Det finns inga konkreta bevis för det. Det som media och regeringen kallar för skenande kostnader för personlig assistans är en utgiftpost i socialförsäkringen. Och utgiften ger mycket tillbaka.
Om vi ska snacka siffror så är det nästan 100 000 personer arbetar idag inom personlig assistans. Nästan 87 procent av pengarna går till löner, som sen går till skatteintäkter och annan konsumtion.
En utgift för samhället på 284 kronor i timmen. Då räknar vi med löner, arbetsgivaravgifter semesterersättning, övertid, utbildning, resor och andra omkostnader Det gör personlig assistans till den billigaste välfärdsservicen vi har i Sverige. Inte någonstans i välfärden ger så lite så mycket tillbaka. Ändå pratar regeringen om ”skenande kostnader”.
Det finns ofattbart många fall där unga personer som är i behov av LSS nekas insatser och tvingas leva ett liv i isolation och utanförskap. Kanske bör allra störst fokus ligga på att eliminera dessa situationer. Situationer då lagen och ansökningsprocessen som de är formade idag leder till att personer med behov av LSS-insatser får avslag.
Nora Eklöv
Talesperson för personlig assistans