Magdalena Andersson öppnar för att assistansersättningen är i riskzonen för neddragningar. Något behöver göras för att ta emot flyktingar men det är förenklat och okunnigt att sätta människors behov mot varandra. 

I torsdags stod det om Magdalena Andersson i Dagens Industri som sa att den personliga assistansen är i riskzonen för neddragningar. Det är riktigt och det är bra att Sverige tar sitt medmänskliga ansvar men jag vill komma med tre saker som regeringen i så fall måste tänka på.

Det är snart 100 000 som jobbar inom personlig assistans. Indirekt är den personliga assistansen en av Sverige största arbetsgivare (större än Sveriges fyra största företag). Dessa personer bidrar också till samhällsekonomin genom den skatt och moms de betalar tillbaka till staten. En stor del av de personliga assistenterna är dessutom mellan 18-25 år och som annars skulle spä på den redan höga arbetslösheten bland ungdomar. Jag hoppas Magdalena Andersson har rådfrågat arbetsmarknadsministern Ylva Johansson om detta. Ni har ju som mål att ha EUs lägsta arbetslöshet år 2020.

Samtidigt är den personlig assistansen till stor del självfinansierad. Ca 85 procent av assistansersättningen går till lönekostnader för de personliga assistenterna, ungefär hälften av det går direkt tillbaka till samhället i form av sociala avgifter och skatter. Personlig assistans uppfyller inte bara sitt syfte och skapar en massa jobb, det är också en lönsam del av välfärdsstaten. Men det där med skatter borde du som finansminster ha koll på redan.

Sverige vill vara en stormakt när det kommer till mänskliga rättigheter. Sverige tar därför stort ansvar på hemmaplan och är en tydlig röst för människors rättigheter ute i världen. Men utan personlig assistans kan vi med funktionsskillnader inte arbeta, plugga eller engagera oss politiskt. I Sverige kommer alltså det uppstå en demokratisk utmaning som regeringen måste stå till svars för när de skär i den personliga assistansen. Jag hoppas Magdalena Andersson har rådfrågat demokratiministern Alice Bah Kunhke om detta. Alice vill ju sätta upp mål som krossar maktstrukturer inom Sverige.

Om regeringen vill se till de mänskliga rättigheterna och nå sina jobbmål behöver regeringen alltså fundera på hur de ska tackla de utmaningar som uppstår när man skär i en så stor arbetsgivare som garanterar så mångas rättigheter. Sverige ska vara ett öppet samhälle där alla kan ta del: det uppnår vi inte genom att sätta människors behov mot varandra.

Nora Eklöv

Talesperson i frågor om personlig assistans