Tack vare assistansen har många möjlighet att gå i skolan. Tack vare assistansen har många chansen till att leva ett aktivt liv. Tack vare assistansen kan många rehab-träna och gå på regelbundna sjukhusbesök för att leva ett sunt liv. Tack vare assistansen har många möjlighet att jobba. Tack vare assistansen har många chansen till att resa. Tack vare assistansen kan många bilda familj. Tack vare assistansen kan många leva sitt liv på sina villkor.

Att leva med en funktionsnedsättning innebär många saker att handskas med. Varje dag diskrimineras vi som lever med funktionsnedsättning mer eller mindre, ibland behandlas vi sämre än djur. När ens kropp varken kan eller orkar göra alla vardagssysslor själv kan en hjälpande hand, en assistent, betyda allt. Att kunna vara med vänner, plugga, jobba eller bara ta ett glas mjölk utan problem är ganska så värdefullt.

Men att ha assistans är även bland det svåraste du kan vara med om. Med jämna mellanrum ska du på möte, som liknar ett förhör, med en handläggare från Försäkringskassan eller kommunen för att förnya ditt beslut. Du ska sitta där, med en främmande människa, och blotta ditt liv och be på dina bara knän om att få den hjälp du behöver. Tid för toalettbesök, påklädning, matvanor och ja, allt, ska uppges. Men inte nog med det, hembesök är också vanligt. En fritt främmande människa ska alltså komma hem till din privata bostad för att bedöma hur mycket assistans du behöver. Många har även blivit tvingade att gå på toaletten eller duscha inför handläggaren, vilket är otroligt kränkande.

Bor du dessutom med din familj och är minderårig är det svårare att få de assistanstimmarna som du behöver. Varför? Jo, för då förväntar sig Försäkringskassan eller kommunen att föräldrarna ska hjälpa till. Ja, de flesta föräldrar skulle hjälpa till utan att tveka. Men tänk, att vara femton år och antingen avstå från aktiviteter eller ha med dig din förälder. En förälder är en förälder, inte en assistent.

I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning står det att vi ska ha samma rättigheter som andra samt att det är av hög vikt att bevara vår personliga integritet. Men eftersom att denna konvention inte är lag är det inget krav på att följa den. Svensk lag går före mänskliga rättigheter. Det vill säga att det är lagligt att diskriminera och utsätta oss för intrång i vårt liv. Det måste vi ändra på. Den 18 augusti kommer vi i Unga Rörelsehindrade, genom en riksdagsledamot, att lämna en motion till Sveriges riksdag om att göra konventionen till lag.

 

Hur kan du ta ställning?

Redan nu kan du agera genom att skriva under vår namninsamling som vi sedan kommer att ge till Åsa Regnér, Sveriges barn-, äldre- och jämställdhetsminister. Detta i samband med en manifestation vi sökt tillstånd för.

Manifestationen är planerad att äga rum den 17 augusti på Mynttorget i Stockholm, utanför Riksdagshuset. Vi hoppas på att få lämna in namninsamlingen fysiskt till Åsa Regnér eller en kollega till henne där och då. Mer information kommer upp i eventet på Facebook, så håll dig uppdaterad! Kom och delta, visa att du står upp för våra rättigheter och skriv under namninsamlingen!
Vill du engagera dig mer kan du också bli medlem i Unga Rörelsehindrade idag (gratis).