I juni hölls en extra kongress digitalt, tack till alla som deltog! Under mötet valdes två ledamöter in i styrelsen, Elleonora Ali Uddman, 19 år från Uppsala och Gabriel van der Eerden, 29 år från Uddevalla.

Ordinarie kongress hålls i november, i år i Göteborg. Inbjudan kommer strax till din mejl om du är medlem, håll utkik! I samband med kongressen hålls ett höstläger med flera roliga aktiviteter inplanerade.

Nedan kan du läsa en liten presentation av de nya ledamöterna!

 

Elleonora

”Som liten var det något som aldrig riktigt stod rätt till. Mina leder gick ur led, jag orkade inte gå så värst långt och jag hade svåra smärtor i kroppen, framförallt i lederna. Efter flera år hamnade jag till slut hos klinisk genetik. Där fick jag som snart 15-åring reda på att jag hade Ehlers Danlos Syndrom.

Jag började dela med mig av min diagnos och de orättvisor jag mött på grund av den. Jag var arg och ledsen av bemötandet från såväl vården som folk utanför. Det var funkofobi jag pratade om, utan att veta om det.

Några år senare började jag skolstrejka för klimatet och inte långt efter det började jag koppla ihop hur funktionsnedsättningar och klimatet hörde ihop. Och det blev min nisch. Personer med funktionsnedsättningar är en ofta bortglömd grupp, men en av de som utsätts värst för klimatkrisen följder.

Funkofobi, social rättvisa och klimatkris är tre ord som genomsyrar mitt engagemang idag. Genom att prata om problemen, och stå i solidaritet med varandra, kommer vi långt och kan skapa förändring på riktigt!” – Elleonora Ali Uddman

 

Gabriel

”Gabriel van der Eerden, 29 år, socionomstudent, boende i Uddevalla.

Redan på mellanstadiet visste jag vad jag ville göra i livet och vilken väg som ledde till målet. På gymnasiet skulle jag läsa till undersköterska, sedan mönstra för att göra grundutbildning inom militären och sedan göra polisutbildningen, men allt går inte alltid som man tänkt sig…

Vid 15 års ålder skedde en allvarlig skidolycka där två ryggkotor krossades och jag blev helt förlamad från naveln. Jag var tvungen att hitta andra vägar, intressen och framförallt mening i tillvaron.

Under många år sköt jag traumat och sorgen framför mig och låtsades att de inte fanns, fram tills allting brast. Under många år brottades jag med psykisk ohälsa, vilsenhet och sökande efter identitet, tills jag sökte hjälp och började öppna upp det jag hade förträngt under många år.

Jag har tidigare kämpat för mina egna rättigheter och friheter gällande exempelvis kollektivtrafik, hjälpmedel, bostadsanpassning etc. Det har alltid funnits en tanke i bakhuvudet, att jag inte kan vara den enda. Därför vill jag nu kämpa FÖR andra och TILLSAMMANS med andra.

Många av de händelser där mina rättigheter kränkts skulle kunna ha undvikits om jag tidigt hade vetat vilka rättigheter jag hade, men också genom information och allmänbildning till de jag mött, till de som tar besluten och till de som lägger ramarna för vilka alternativ som är möjliga att välja.” – Gabriel van der Eerden