På ett seminarium i Almedalen i somras förklarade politikerna att LSS-lagen inte har genomgått någon förändring till att bedöma människor hårdare eller vara mer restriktiv  i att tillgodose behoven av
LSS-insatser. I publiken fanns flera företrädare från funktionshinderrörelsen som protesterade högljutt och menade att bedömningen har blivit hårdare, mer integritetskränkande och mer
ifrågasättande. Reportaget i TV4:s Kalla Fakta tar problemet till ytterligare en dimension när det avslöjas att kommuner anlitar konsulter för att lära sig att motivera avslag till ansökningar. I reportaget ser vi hur forumet för denna konsultering tycks vara i form av föreläsning där personer med
funktionsnedsättning benämns som en ”förhållandevis liten grupp som äter mycket pengar” och där publiken, bestående av LSS-chefer och handläggare, brister ut i skratt efter sådana kommentarer. Som företrädare för en organisation där många av våra medlemmar är beroende av olika former av LSS-insatser, för att kunna leva ett självständigt liv med god livskvalitet, så har jag svårt att se humorn
i det hela.    

Hur kommer politikerna att agera för att se till att LSS-bedömningar görs på saklig grund och inte utifrån de förkastliga attityder till människor med funktionsnedsättningar som Jonas Reihnoldsson samt de skrattande åhörarna gav uttryck för i programmet?  En rättvis LSS-bedömning görs inte utifrån ambitionen att hitta kryphål och aktivt söka motiveringar till avslag. Fokus måste ligga på att tillgodose människor med funktionsnedsättningars behov av stöd och service och därmed  också alla människors  rätt att kunna deltaga i samhället.