Det så kallade Hässleholmsförsöket påstås syfta till att erbjuda de sökande en ordentlig utredning till sin ansökan om LSS och personlig assistans. Efter att HD-Sydsvenskan har granskat projektet och kritiken eskalerat blir det mer uppenbart vad Försäkringskassa egentligen håller på med.

I artikeln i HD-Sydsvenskan står det att den sökande erbjuds att läggas in på sjukhus under ett dygn för att få träffa en psykolog, arbetsterapeut och sjukgymnast. Försäkringskassan säger att denna typ av undersökning inte är ett krav men att det hjälper till i processen eftersom den sökande kan få hjälp med att räkna ut sina hjälpbehov och få ett bättre underlag.

Även om detta inte är ett krav vågar man som sökande inte direkt säga nej till att göra en sådan här undersökning. Försäkringskassan tar själva beslutet om man får rätt till LSS och personlig assistans, när man ansöker vet man om att ens framtid med chans till frihet och möjligheter att leva det liv man vill ligger i beslutsfattarens händer. Genomgår man inte en sådan här undersökning, räknas man heller inte som samarbetsvillig. Alltså ser man som sökande inget alternativ om man ens ska ha en chans att bli beviljad.

Det värsta är dock att man betraktas, ur Försäkringskassans ögon, som en brottsling. Så fort man lämnar in sin ansökan tror Försäkringskassan att man har något lurt på gång och direkt ska man granskas. Men bara för att några personer har brutit mot lagen ska inte alla som ansöker straffas för det, bara för att några försöker utnyttja systemet betyder inte det att alla försöker göra det.

Istället för att skuldsätta de sökande på förhand skulle det bli mer effektivt och enklare för alla parter om Försäkringskassan hade god kontakt med de sökandes läkare, arbetsterapeut och sjukgymnast, samt får ha tillgång till den ansökandes journal och har möjlighet att få en bra bild kring den sökandes sjukdomsbild. Det är aldrig försvarbart att automatiskt se den sökande som en brottsling när hen ansöker om någonting som hen har rätt till att ansöka om, något som borde ses som en rättighet och inte som en förmån. Rätten till att leva ett liv med samma möjligheter som andra.

Nora Eklöv, Unga Rörelsehindrade Skåne