Foto: Madeleine Martinsson

Vägen till partipolitiskt engagemang är kantad med hinder för personer med funktionsvariation, det visar en rapport till Demokratiutredningen.

Inte helt oväntat är ett av de största hindren bristande tillgänglighet. Det är svårt att ta sig in och runt i lokaler där möten och förhandlingar hålls. Jag vet, det har jag varit med om.

Mer intressant är att rapporten visar även att personer väl inne i partierna hänvisas till frågor om funktionshinderpolitik, trots intresset ligger på annat håll. Det är på ett sätt nedvärderande, för så gör vi ju inte med andra människor. Bara för att någon är ingenjör säger vi inte inte ”du får jobba med ingenjörsfrågor”. Inte undrar på att du då tappar intresset för att engagera dig partipolitiskt.

Utmaningarna hos många partier handlar alltså dels om okunskap men också om fördomar om oss med funktionsvariation: det som är funkofobi. Inne i partipolitiken blir personer med funktionsvariation till sin diagnos.

Jag hoppas att rapporten blir en ögonöppnare för partierna om hur de engagerar och inkluderar en stor del av Sveriges befolkning som just nu stängs ute. Om partierna skulle saknar urval kan de hitta unga, smarta eldsjälar hos oss.

Johanna Andersson

Talesperson i diskrimineringsfrågor