Emil kämpar för rätten att jobba


Foto: Linnea Bengtsson

Emil Hellkvist är ledamot i styrelsen och talesperson för kultur- och fritidsfrågor. Han är 22 år och bor i Kalmar. Just nu kämpar han för rätten att jobba och att ha ett socialt liv men myndigheterna sätter stopp.

I en artikel från Barometern publicerad den 1 februari uppmärksammas Emils situation. Emil föddes med en CP-skada och för ett par år sedan hamnade han i rullstol efter en operation. Han vill jobba och ha ett vanligt liv men myndigheterna sätter käppar i hjulet. Han passar inte in i myndigheternas mallar och bollas mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunen. Emils situation uppmärksammades stort efter att han berättat om hur han haft ett jobb han trivdes med men att Arbetsförmedlingen plötsligt bestämde att han inte passade för jobbet och att han inte kan jobba alls.

– De sa att jag inte kan jobba och att jag är kass. När Arbetsförmedlingen inte ville ge mig jobb kom Försäkringskassan och sa att jag visst kan jobba, men för något år sedan fick jag stämpeln att jag inte kan jobba alls. De säger att jag inte kan något på hela arbetsmarknaden, trots att jag har läkarintyg på att jag visst kan jobba, säger Emil.

Hittade jobb på egen hand

Under perioden myndigheterna inte kom överens ville inte Försäkringskassan betala ut bidrag. De hävdade att han kan jobba. Men Försäkringskassan ändrade sig snart…

– Jag hittade ett jobb på egen hand och började arbeta som cirkelledare vid Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet men då sa plötsligt Försäkringskassan att jag bara kunde jobba fem timmar i veckan, annars skulle mitt bidrag dras in. Då drog de sig ur, jag förlorade jobbet. Jag är stämplad och får inte jobba. De har förstört mitt liv, säger han.

Alternativet att minska på aktivitetsersättningen för att chansa på jobbet kändes för riskabelt. Emil lever på existensminimum och vågade inte chansa.

Kommunen drog in ledsagning

Det är inte bara Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen som Emil har att göra med. Emil Hellkvist har haft samma ledsagare i sex år men plötsligt hörde Kalmar kommun av sig och påpekade att det vore bättre om Emil fick boendestöd och kontaktperson istället.

– Jag sa att jag ville ha kvar min ledsagare fast som kontaktperson. Kommunen sade att det skulle vara samma villkor som tidigare. Det stämde inte, allt blev annorlunda, säger Emil.

Direktiven sa att ledsagaren inte kunde ställa upp som kontaktperson. Då avsade sig Emil insatserna och ansökte om ledsagare igen. Han fick återigen rätt och den ledsagare han haft tidigare tar gärna jobbet.

– Beslutet kom i november och trots att jag har någon som vill jobba har inte kommunen satt igång insatsen. Till och med en sådan sak nekar de mig. Däremot måste jag gå med på alla deras krav. Jag känner mig så maktlös.

Beslutet ska verkställas så klart som möjligt. Om det går över tre månader måste kommunen rapportera det till Inspektionen för Vård och Omsorg, IVO. Kommunen säger att det ska bli klart inom kort men att det inte kommer att bli samma ledsagare.

– Personen som tidigare har varit ledsagare är inte längre anställd hos kommunen och det är inte aktuellt att anställa eftersom vi har dem som kan utföra tjänsten, säger Niklas Hermansson, verksamhetschef för insatser funktionsnedsättning i Kalmar.

Emil har träffat en ledsagare sedan i förra veckan. Men han tackade nej.

– Det är fortfarande inte löst, säger han.