På flera knutpunkter i Göteborg stannar Förbundet Unga Rörelsehindrade idag upp kollektivtrafiken tillsammans med Normaldemokraterna och Göteborgskooperativet för Independent Living. Tillsammans vill vi uppmärksamma att Västtrafik inte har kommit långt sen 1979, då lagen om en anpassad kollektivtrafik kom.

 

Att kunna använda kollektivtrafiken när du vill ser de flesta som en självklarhet. För många med rörelsehinder är det däremot fortfarande långt ifrån självklart. Att ha tillgång till allmänna kommunikationer är en medborgerlig rättighet. Det blev så 1979 då Sverige fick  lagen om en anpassa kollektivtrafik för personer med funktionsnedsättning. Utvecklingen har däremot gått långsamt framåt sen dess, och mycket återstår att göra.

 

I Göteborg har Västtrafik stått still. På många spårvagnar i Göteborg får endast en rullstol i taget åka med. Det innebär att du inte kan åka tillsammans med vänner och närstående om båda använder rullstol. Även om du åker själv är det inte säkert att du kommer med. Du kan få se nio vagnar åka förbi innan det kommer en vagn som är tillgänglig.

 

Sverige har en lag om en anpassad kollektivtrafik. Kollektivtrafiken ska vara till för alla. Det blir därför problematiskt när kollektivtrafiken i Göteborg inte längre är gemensam. Dagens kamp för en tillgänglig kollektivtrafik har därför tydliga likheter med 1960-talets medborgarrättskamp i USA. Som då hänvisas människor i dag till särlösningar. Det är en form av segregering. Som det är i dag stängs personer med rörelsehinder ute, de förvägras att röra sig fritt i Göteborg och de förväntas att i stället anpassa sig.

 

Men problemet ligger inte hos oss med rörelsehinder, det ligger helt enkelt hos Västtrafik. Att något är kollektivt betyder att det ska vara gemensamt. Slå upp ”kollektivtrafik” och se efter själv.