I sin rapport kritiserar FN-kommittén Sverige för att inte ännu ha gjort konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar till lag. Det lämnar gatan vidöppen för rättsväsendet att göra sina egna tolkningar av konventionen. På tillgänglighetsområdet får Sverige bl.a. kritik för sitt förslag om utökat diskrimineringsskydd på grund av bristande tillgänglighet. Det menar man strider mot Artikel 5 som handlar om jämlikhet och icke-diskriminering. I sammanhanget nämner man samma exempel på brist i lagförslaget som DHR och många andra funktionshinderorganisationer har reagerat mot, undantaget inom tjänster och varor för företag under 10 anställda. Genom ratificeringen av konventionen har Sverige förbundit sig att motverka all form av diskriminering. Detta är inte förenligt med möjligheten att bli undantagen ansvar på grund av den ena eller andra omständigheten. Vidare säger man att man på kommunalt håll inte lever upp till konventionen när det gäller byggnation.

FN-kommitéen uttrycker också en oro för den allt svårare situtionen för många LSS-berättigade. De uttrycker framförallt oro över Sveriges tolkning av begreppet ”grundläggande behov”. Denna tolkningsfråga har gjort att många assistansberättigade snubblat på målsnöret och istället blivit erbjuden ledsagning i kommunal regi eller andra, i sammanhanget, mindre effektiva insatser.

På arbetsmarknadsområdet reagerar man på att arbetslösheten ökat med 100% bland personer med funktionsnedsättningar sedan de uppmärksammade utförsäkringarna på socialförsäkringsområdet. FN-kommiten reagerar också mot användningen av begreppet ”personer med nedsatt arbetsförmåga” och ställer frågan om inte detta begrepp kan tänkas vara diskriminerande i sig. Vidare efterlyser de (FN-kommittén) en oberoende institution för övervakning av hur Sverige efterlever konventionen och man tyker att samordningsansvaret för funktionshinderpolitiken ska ligga på ansvarig minister för MR- och diskrimineringsfrågor istället för, som nu, på socialdepartementet. FN-kommittén anmärker också på att processen mellan beviljad insats till verkställan tar för lång tid.

Jag hoppas att regeringen tar kritiken på allvar. Sverige har ett gott rykte när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och funktionshinderpolitik. Men förtjänar vi det?