Sandra är 21 år, har Downs syndrom och behöver hjälp dygnet runt med allt från tolkning till toalettbesök. Hon pratar mycket lite och kommunicerar via bilder. Ändå har Sala kommun avslagit Carinas ansökan om personlig assistent, utan att ens ha träffat Sandra. I sitt beslut skriver biståndshandläggaren att Sandras behov inte anses ha den karaktär och omfattning som förutsätts för rätt till personlig assistans.

–  Detta är ett exempel på när kommunerna drar in nödvändigt stöd till personer med funktionsnedsättning för att kortsiktigt spara pengar, säger Mikael Berghman, ordförande för Unga Rörelsehindrade. Familj och närstående förväntas täcka upp och arbeta oavlönat. Det är inte okej.

Till Sala Allehanda säger kommunens handläggare att Sandra behov av hjälp inte är tillräckligt grundläggande för att hon ska få personlig assistent. Bland annat bedöms att hon på egen hand kan förstå och göra sig förstådd av andra. Men Sandra har inte varit med i utredningen.

– Kommunen agerar maktfullkomligt eftersom de kan göra det. Dom kan när som helst dra tillbaka assistans eller annat stöd, fortsätter Mikael. Personlig assistans får inte bli en fråga om kommunernas budget, men det blir det. De sätter siffror på människor och så får det inte vara.

Varje kommun måste erbjuda hemtjänst till personer som lyder under LSS. När kommunen gör en LSS-utredning är det ett livslångt behov som ska bedömas. Hemtjänst omprövas sen varje år. Varför Sandra inte få personlig assistans är för att hon inte behöver hjälp med några grundläggande behov. Vad som sen anses vara ett grundläggande behov kan vara lite krångligt men kan sammanfattas så här: ett grundläggande behov är att få hjälp med att föra skeden till munnen, inte att få hjälp med att laga maten. Om Sandra bedöms kunna äta själv är hon inte berättigad till personlig assistans.

– Det är så fel att jag blir arg, säger Mikael. Kommunen tänker helt fel.

Mikael Berghman, ordförande för Unga Rörelsehindrade