Foto: Madeleine Martinsson
Höstens ordförandestrid i Unga Rörelsehindrade kommer få konsekvenser för funktionshinderspolitiken. Det kan antingen bli Johanna (valberedningens förslag) eller Björn (utmanaren) som leder förbundets arbete de kommande två åren.
Det är två vänner, med två olika röster, som kandiderar till samma förtroendepost. Förbundet har därför intervjuat om deras tid i förbundsstyrelsen, framtiden och om varandra.
Foto: Madeleine Martinsson
Kan du berätta lite om dig själv?
Jag är en rätt vanlig, 26-årig stockholmare som sen 2011 jobbar inom Stockholmspolitiken. Gillar långpromenader i naturen lika mycket som en runda på stan. Intresserad av miljö, musik, kultur, mat och resor.
Vad har ditt arbete i förbundsstyrelsen inneburit hittills och vad har du lärt dig?
Att samarbeta i en ganska heterogen grupp och få fram det väsentliga som bör föras ut. Detta har ökat min förståelse för andra unga med rörelsehinder. Tidigare har jag utgått mycket från min egen erfarenhet, eftersom jag inte varit involverad i liknande sammanhang förrän på senare år.
Vilken är den största utmaningen du ser för unga med rörelsehinder?
Tillgängligheten och den personliga assistansen och därmed möjligheten till självständighet, försörjning och delaktighet.
Hur ska förbundet arbeta med detta?
Jag vill att vi tar mer plats och gör oss hörda – själva och i samarbete med andra. Vi ska stärka samarbetet inom Nätverket Unga för tillgänglighet och söka samarbete med enskilda organisationer inom nätverket, men också hitta andra samarbeten med andra funktionshinderorganisationer, ungdomsförbund och andra samhällsaktörer som är intresserade av våra frågor. Förbundets regioner bör också stärkas i arbetet med dessa frågor.
Du har ju jobbat nära Johanna i nästan två år nu – vad skulle hennes styrka som ordförande vara?
Johanna har den radikala ådra som förbundet så väl behöver och som kanske har saknats lite under den gångna mandatperioden. Som tydlig feminist lyfter hon även ett av de intersektionella perspektiv som behöver bli starkare hos förbundet.
Hur tror du Johanna kommer förändra organisationen jämfört med idag?
Jag antar att det radikala kommer att bli mer framträdande, kanske genom en mer aktivistisk framtoning liknande den som finns hos Johannas hemregion Göteborg. Troligen kommer även frågor som rör feminism, jämställdhet och hbtq att få en tydligare plats.
Slutligen, berätta om något roligt minne med Johanna?
Alla tillfällen då hennes smittande skratt har gjort att vi orkat hålla igång lite till under långa mötespass.
Foto: Madeleine Martinsson
Kan du berätta lite om dig själv?
Jag är en tjej som älskar kaffe och snus. Jag är en väldigt tänkande och analyserande person som hela tiden tänker på hur samhället kan bli bättre att leva i. Den lilla aktivisten som bor i mig är alltid igång. När jag inte stormar spårvagnar eller utför kampanjer för att motverka funkofobi, går jag gärna ut och tar en öl eller kaffe med mina vänner, skriver, fotar och målar.
Vad har ditt arbete i förbundsstyrelsen inneburit hittills och vad har du lärt dig?
Under mina två år i förbundsstyrelsen har jag fått mer kött på benen och lärt mig argumentera för min sak, jag har pratat med journalister i telefon, trots min telefonskräck och jag har vart talesperson för vår kampanj mot funkofobi. Det krävs så mycket tid att vara så engagerad som en är, men jag brinner för det, så det är värt det alla gånger.
Om jag blir vald till ordförandeposten, kommer vi synas mycket mer än vad vi gjort de två senaste åren. Jag tror och hoppas att vi kommer vara mer radikala i våra åsikter. Vi kommer utföra mer kampanjer och ha ett intersektionellt tänk.
Vilken är den största utmaningen du ser för unga med rörelsehinder?
Den största utmaningen jag ser hos unga med någon slags rörelsevariation är att vi inte alltid vågar uttrycka oss och säga vad vi tycker och tänker på grund av att våra frågor inte anses vara viktiga och att våra frågor ofta blir åsidosatta. Jag tror heller inte att personer med rörelsevariationer har mycket kunskap om hur en kan påverka.
Hur ska förbundet arbeta med detta?
Jag vill se att Förbundet försöker få unga med rörelsevariationer aktiva inom våra frågor och att förbundet värvar fler medlemmar samt att förbundet åker till t.ex. skolor och för en dialog med ungdomarna.
Du har ju jobbat nära Björn i nästan två år nu – vad skulle hans styrka som ordförande vara?
Björns styrka som ordförande skulle vara hans kunskap om våra frågor, att han är påläst och klok. Björn har många år bakom sig i funktionshinderpolitiken och det tror jag kan vara en fördel många gånger.
Hur tror du Björn kommer förändra organisationen jämfört med idag?
Björn kommer nog att se till att förbundet syns mycket utåt, att vi blir större som organisation.
Slutligen, berätta om något roligt minne med Björn?
Det är alltid roligt att gå ut och prata ”privat” efter mötena, flumma runt. Och en trivs alltid i Björns sällskap.