Demokratiutredningen ger i sitt betänkande många bra synpunkter på hur delaktigheten för personer med funktionsvariation kan öka och förbättras, skriver Björn Häll Kellerman.

Vid flera tillfällen tar utredningen, ledd av Olle Wästberg, upp vikten av att vi som lever med någon typ av funktionsvariation ska kunna engagera oss i partipolitiken och andra delar av föreningslivet, något som idag är långt ifrån självklart. Bland annat skriver utredningen att “…det politiska systemet skulle fungera bättre om personer med funktionsnedsättning […] inte var underrepresenterade i de valda organen…”. Här pekar utredningen på vikten av att kunna identifiera sig med sina politiker, vilket skulle öka trovärdigheten för de demokratiskt valda församlingarna.

När fler deltar i samhället och upplever att de har möjlighet att påverka blir demokratin starkare, fastslår utredarna. Förutsättningar som tillgänglighet och personlig assistans handlar, precis som vi i Unga Rörelsehindrade tidigare har slagit fast, om mänskliga rättigheter. Utan dessa kan personer med funktionsvariation inte delta i demokratiska processer.

I vår debattrunda med jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) lade vi vårt fokus på den personliga assistansen, som för många är en förutsättning för att kunna delta, i kombination med tillgängligheten. Demokratiutredningen tar även den upp dessa kriterier för en fullt utvecklad demokrati. Detta gäller naturligtvis även möjligheten att delta i den kanske enklaste fasen av den politiska demokratin, nämligen att delta i de allmänna valen. Här finns mycket som visar att personer med funktionsvariation röstar i lägre utsträckning än andra, vilket gör att våra frågor alltför sällan tas upp.

En paradox på området som är värd att titta närmare på är att trots att personer med funktionsvariationer är partimedlemmar i större utsträckning än befolkningen i stort, så är det färre som faktiskt engagerar sig i partiernas aktiviteter eller får förtroendeuppdrag. Det senare trots att en nationell utredning redan 2001 lyfte fram vikten av att beakta exempelvis funktionsförmåga vid nomineringar till olika förtroendeuppdrag.

För att öka engagemanget föreslår utredningen att man ser över hur den digitala tekniken kan användas i större utsträckning, något som absolut skulle underlätta för många. Man vill även se över om förtroendeuppdrag ska kunna väga tyngre när det kommer till bedömningar och beslut gällande LSS-insatser som personlig assistans. Detta är förslag som om de genomförs utan tvekan kommer att leda i rätt riktning.

Slutsatsen som jag drar efter att ha skummat detta massiva betänkande är att vi i Unga Rörelsehindrade gör rätt prioritering och rätt bedömning när vi för fram den personliga assistansen som en grundläggande mänsklig och demokratisk rättighet; helt enkelt en förutsättning för att fler ska kunna delta i föreningslivet och politiken.

Vi måste dock fortsätta att sätta press på att tillgängliggöra de demokratiska rummen; förenings- och partilokalerna, fullmäktigesalarna och vallokalerna.

Vill du hjälpa till? Gå med i kampen här!

Björn Häll Kellerman

Förbundsordförande, Unga Rörelsehindrade