Jag tackar för mig (för nu)

Foto: Linnea Bengtsson

I september kommer jag att börja studera till journalist vilket innebär att jag begärt tjänstledigt från Unga Rörelsehindrade en tid framöver. Att få möjligheten att studera till journalist är en dröm som går i uppfyllelse. Men såklart det känns också vemodigt eftersom det innebär att jag inte längre kommer att jobba på Unga Rörelsehindrade. 

Jobbet som generalsekreterare på förbundet har jag haft i lite över fyra år. För mig har tiden varit otroligt utvecklande, rolig och utmanande. Dock har tiden också präglats av kampen för att få rätt till den personliga assistans jag behövt för att kunna vara på plats på min arbetsplats. På grund av helt eller delvis nekad assistans har jag skött mycket av arbetet på distans. Det har bitvis varit väldigt tufft. Men tack vare en förstående arbetsplats och hjälp från släkt och vänner har det ändå funkat. Jag och Unga Rörelsehindrade kommer att fortsätta kämpa för rätten till assistans. Alla måste få samma chans och förutsättningar att kunna ha ett arbete.

När jag tillträdde tjänsten hade jag aldrig kunnat drömma om vad jag skulle få uppleva. Den otroliga sammanhållningen under läger och temahelger, nya vänner, aktivistiska demonstrationer och aktioner, möten med politiker, nordisk konferens, europeisk konferens i Bryssel, tv- och radioframträdande, världens största konferens om funktionsrättskonventionen och tal i FN i New York och inte minst lyckat påverkanspolitiskt arbete. Det har varit en ynnest att jobba som generalsekreterare för Unga Rörelsehindrade!

Jag vet att Unga Rörelsehindrade kan bidra till stora förändringar, en bred debatt och ett bättre, mer inkluderande, samhälle. Liksom alla ideella förbund är Unga Rörelsehindrade dock i behov av fler medlemmar, fler eldsjälar och bättre förutsättningar. Jag vill lyfta vikten av att engagera sig och inte minst bli medlem. Alla kan göra något, alla kan bidra till förändringar!

Jag vill tacka Unga Rörelsehindrade och alla parter vi haft ett gott samarbete med under de här åren, tack för allt arbete, alla möjligheter och alla som trott på mig och peppat! Jag kommer att fortsätta kämpa för inkludering, rätten till personlig assistans och mänskliga rättigheter. I den mån jag kan kommer jag att fortsätta engagera mig i funktionsrättsrörelsen även under min tjänstledighet, och blir väldigt glad om ni hör av er med förfrågningar och info om saker jag inte bör missa m.m.

Vi ses igen och innan dess vill jag önska ett stort lycka till!

Nora Eklöv