Idag skulle jag ha medverkat P4 Väst där dagens ämne har varit sex och funktionsnedsättning. Jag klantade mig dock stort och hade precis lagt ifrån mig telefon när de ringde. Så kan det gå ibland. Men jag tänker inte låta världen vara utan mina kommentarer i ämnet, så som kompensation kommer detta inlägg.

Att prata om sex och personer med funktionsnedsättningar i samma mening är idag väldigt tabubelagt. Vi som bryter mot funktionsnormen ses sällan som sexuella individer. De få gånger ämnet behandlas i media handlar det mest om gamla gubbar som utnyttjat personlig assistenter sexuellt. Vilket ger oss möjlighet att få två etiketter, antingen är vi asexuella eller överkåta desperata svin. Ingen av etiketterna är speciellt rättvis.

Inför den planerade radiomedverkan har jag fått några frågor. Bland annat vad jag får höra från medlemmar i Unga Rörelsehindrade. Där är den vanligaste berättelsen om hur personer har fått höra av lärare att de inte behöver delta på sexualundervisningen. Det är tyvärr inte en gång jag har hört detta, det är många gånger. Detta underbygger vilka etiketter som av samhällets sätts på individer med en funktionsnedsättning. När en person dessutom inte får några förväntningar utifrån så får du inte heller förväntningar på dig själv, du betraktar tillslut inte dig själv som en person med en sexualitet.

Att vi, inom funktionshindersrörelsen, är totalt värdelösa på att själva prata om sex och sexualitet i kombination med funktionsnedsättning är tragiskt och pinsamt. Vi har en historia av där personer som har olika former av funktionsnedsättningar har tvångssteriliserats. Något som har pågått långt in på 1970-talet. Vi måste våga prata om det och våga prata om den utbredda funkofobin som finns om sex och funktionsnedsättning. Jag upplever ofta att HBTQ-rörelsen är så mycket bättre på att lyfta frågan, som vi borde lyfta själva. Inom HBTQ-rörelsen är normkritik ett vanligt förekommande begrepp, normkritik som även gäller funktionsnormen.

Personer med funktionsnedsättningar vistas i ganska stor utsträckning inom vårdens olika delar, allt från sjukhus, till kontakt med arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Vården är världsmästare i att bortse från sex. Där människor hejvilt tar på dig, de pratar om de mest intima saker, men, de ger dig aldrig någon öppning för om hur du ska kunna utforska eller utöva din sexualitet. Jag menar inte här att läkare, arbetsterapeuter eller sjukgymnaster ska börja prata sex hela tiden, men att öppna upp för möjligheten att fråga eller få hjälp, det är ett måste.

Vi har alldeles nyligen drivit ett projekt som heter En hemlighet känd av många, som handlar om sexualitet, funktionsnedsättning och personlig assistans. Det har hjälpt oss att utveckla våran kunskap i ämnet, och förhoppningsvis har det ändrat några människor attityder. Bland annat togs det fram en bok som går att beställa på www.enhemlighet.se.

Invalider är också kåta ibland, deal with it.