Idag, den 23:e Juni, kommer frågan om utökat diskrimineringsskydd på grund av bristande tillgänglighet att diskuteras i Riksdagen. DHR är kritiska mot de många undantagen i förslaget såsom t.ex. undantaget för företag mindre än 10 anställda och ett kriterium och varaktighet mellan verksamhetsutövare och den enskilde för att lagen ska kunna tillämpas. Denna varaktighet ser vi som omöjlig att få till stånd om en verksamhetsutövare brister i sitt tillgängligetsarbete.

Vi har bland annat påverkat genom den så kallade Tisdagsaktionen (tidigare Torsdagsaktionen) där vi har försökt påverka riksdagsledamöterna och partierna att kräva att undantagen tas bort. Jag har också haft enskilda möten med företrädare för partierna och lunchmöten med riksdagsledamöter. Oppositionen har möjlighet att påverka beslutet och skärpa lagen. Dock ser vi att de inte är överens om hur långt de vill gå för att plocka bort undantagen. Därför får vi förmoda att lagen kommer att gå igenom som den är. Vi möts på Mynttorget idag klockan 10.30 till 12.00, klädda i svart, för att symboliskt protestera mot undantagen. Imorgon, den 24:e Juni, tas beslutet i Riksdagen. Vi hoppas fortfarande på ett mirakel men om lagen går igenom i nuvarande form så kommer DHR bjuda in Tisdagsaktionen till ett nytt möte för att planera nästa steg i vårt påverkansarbete. Vi har väntat  över 30 år på det här. Vi ger aldrig upp på att bristande tillgänglighet på allvar ska klassas som diskriminering. Detta har Sverige redan förbundit sig på genom ratificeringen av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Nu måste det bli verklighet!

DHR går också, precis som många andra funktionshinderförbund, längre än Tisdagsaktionen i sin kritik mot lagförslaget. Som exempel kan nämnas undantaget för arbetsmarknaden, att det inte finns något förbud för fastighetsägaren att hindra verksamhetsutövaren att följa lagen (vilket det föreslogs i utredningen att det skulle vara) samt formuleringar som att ”allmänna platser”, ”allmän tillställning med visst innehåll” och ”åtgärder som kan orsaka olägenhet för andra”. Vi oroas också över det övermäktiga ansvar som ligger på individen att processa ärendet och vi ogillar skarpt formuleringar i lagförslaget som vädjar till medborgarnas hjälpsamhet och välvilja som kompensation för tillgänglighetsåtgärder och att verksamhetsutövaren ska kunna ”freda sig mot anmälningar”. Diskriminering är diskriminering! Det är orimligt att då ursäkta diskrimineringen med undantag på undantag. Värt att nämna är också lagrådets yttrande och EU-kommitténs kritik efter granskningen av hur Sverige lever upp till konventionen, som till stor del bekräftar våra ställningstaganden i denna fråga. Ett annat problem är att Diskrimineringsombudsmannen kommer i princip vara enda möjligheten att driva ärenden vilket innbär att enbart de tydligaste fallen om diskriminering kommer att tas upp för rättslig process. DO fick inte heller, som utredningen föreslog, mer pengar för att kunna hantera denna nya situation.  Det tycker vi också är konstigt. Det återstår att se om lagförslaget får någon effekt. Det är en markering om att otillgänglighet ÄR diskriminering men vad den praktiska förändringen blir vet vi inte även om vi är oroliga att det inte kommer att hända så mycket. Vi ser det som problematiskt att det, på grund av alla undantagen, blir en lag som blir obegriplig att använda – både för verksamhetsutövare och för den person som misstänker att den kan ha blivit utsatt för diskriminering. Stöd oss på Mynttorget eller twittra och Facebooka! Berätta för alla ni känner. Vi behöver stå upp enade för att få bort denna typ av diskriminering som påverkar oss i våra dagliga liv!