I dagarna presenterade regeringen sin lagrådsremiss om bristande tillgänglighet som en av diskrimineringsgrunderna. Från DHR:s sida är vi lättade att det nu kommer ett lagförslag. Det är
bra att vi nu kan fastslå att bristande tillgänglighet ÄR diskriminering. Dock
är vi kritiska till framförallt undantaget som gäller företag upp till 10 anställda samt den otydliga formuleringen att det krävs en varaktig relation mellan verksamhetsutförare och den enskilde för att lagen ska träffas. Det innebär förmodligen att våra medlemmar fortsatt utsätts för vardagsdiskriminering i form av att t.ex. inte kunna komma in i små butiker, caféer eller restauranger.

Samtidigt läser jag en debattartikel i Göteborgs-Posten angående studentbostadsbristen. I artikeln skriver bostadsminister Stefan Attefall (KD), David Lega, kommunalråd i Göteborg och 2:e vice partiordförande i Kristdemokraterna och Sara Skyttedal, Ordförande i KDU, att de vill ”ta krafttag mot bristen på studentbostäder” genom att ”förenkla reglerna och sänka byggkostnaderna”.

Jag fastnar för styckerubriken ”Byggs inte bort över en natt”. Men det är precis det som KD-trion föreslår görs. De vill försöka paniklösa ett problem och bortse från de långsiktigt hållbara lösningarna. Boverket menar att den ökade kostnaden för att bygga flerbostadshus beror på ökad konkurrens på materialkostnadssidan och ökade markpriser. Det byggs trots detta fler bostäder nu men det är inte tillräckligt för att möta efterfrågan. Det tycks alltså som att tillgänglighetens skuld till bostadsbristen är tämligen liten, om alls relevant. Trots detta är författarna av debattartikeln i Göteborgs-Posten ivriga att ta sig an målet att försämra reglerna genom att jobba för en mer otillgänglig bostadsmarknad för personer med nedsatt rörelseförmåga. De vill bland annat inreda vindsvåningar utan krav på att installera hiss. Tidigare har regeringen också föreslagit försämringar i form av att tillåta större friggebodar som permanenta bostäder utan krav på bygglov. I bygglovet ska en bostads tillgänglighet och användbarhet prövas. Attefall har också tidigare föreslagit att det ska vara förbjudet för kommuner att ställa s k särkrav. Detta innebär bland annat att kommuner inte ska få ställa högre krav på anpassningar vid nybyggnationer än vad lagen kräver.

Andra delar av regeringen är inte heller sena med att föreslå försämringar för bostäderna på tillgänglighetsområdet. Nina Lundström (FP),  Riksdagsledamot och bostadspolitisk talesperson, skrev för något år sedan en artikel med rubriken ”Handikappkraven bromsar utbudet av bostäder”. Här brister Lundström både i kunskap och terminologi.

Så för att summera: Det är beklagligt att regeringen å ena sidan säger otillgänglighet ÄR diskriminering, å andra sidan gör stora ansträngningar för att se till att otillgängligheten upprätthålls på bostadsområdet genom att vilja göra avkall på redan gällande tillgänglighetsbestämmelser. Ett ”ajjabajja” för att förbjuda diskriminering på grund av otillgänglighet räcker inte!