Svar på remiss av Översyn av yrket personlig assistent (SOU 2020:1)

Svar på remiss S2020/00202/SOF
Översyn av yrket personlig assistent (SOU 2020:1)
till

Enheten för socialtjänst och funktionshinderspolitik (Socialdepartementet)

Förbundet Unga Rörelsehindrade överlämnar härmed sitt remissvar gällande betänkandet Översyn av yrket personlig assistent – ett viktigt yrke som förtjänar bra villkor (SOU 2020:1) av Utredningen om översyn av yrket personlig assistans, med remiss- och diarienummer S2020/00202/SOF.

Farsta den 23 juni 2020

på förbundsstyrelsens uppdrag,

Björn Häll Kellerman
Tillförordnad förbundsordförande


Kommentarer

Följande kommentarer gäller utredningens avsnitt 8 Slutsatser och förslag, som återfinns på sidorna 209–228.
Alla punkter och underpunkter behandlas inte i detta remissvar, utan bara de där Förbundet Unga Rörelsehindrade har en resonerande synpunkt.

8 Slutsatser och förslag

8.1 Staten har ett övergripande ansvar för personliga assistenters arbetsvillkor

Att lägga ansvaret på staten för att agera vid upptäckten av systemfel (s. 210, första st.) ligger i linje med Förbundet Unga Rörelsehindrades önskan om att avskaffa det delade huvudmannaskapet för personlig assistans enligt LSS till förmån för ett enbart statligt huvudmannaskap.

8.1.1 Bättre villkor utan att begränsa självbestämmandet

Personlig assistans är en i grunden komplex insats, i och med det faktum att den syftar till att ge individer möjligheten att leva sina liv så fritt och självbestämt som möjligt, med hjälp av andra individers händer och i vissa fall tal och förmåga att tolka den andras vilja, samtidigt som det behöver innebära en arbetsrelation med ömsesidig respekt och en fungerande arbetsmiljö för samtliga inblandade parter.
Att utredningen och senare lagstiftaren visar förståelse för detta är grundläggande för en fortsatt fungerande frihetsreform.

8.1.2 Styrning via kunskap och information har bäst förutsättningar
att lyckas

Här vore det, enligt Förbundet Unga Rörelsehindrade, önskvärt med ett förtydligande kring vilka regleringar och ekonomiska incitament som utredningen anser bör vidtas.
I övrigt se kommentar till 8.1.3.

8.1.3 Staten bör ta ett större ansvar för kompetensförsörjningen

Det är positivt att ett centralt grepp föreslås tas, i syfte att genom en statlig utbildning öka kompetensen hos assistenter såväl som hos assistansanvändare, eventuella arbetsledare vid sidan av assistansanvändaren själv och assistansanordnare.
Resultatet får dock inte bli en tro på att alla assistenter och/eller assistansanvändare har samma behov av detta eller att samma utbildning går att applicera på varje assistansanvändare, utan att det finns en flexibilitet i utformandet av såväl utbildningen som senare fortbildning som är anpassat efter den enskilde assistansanvändaren (och i vissa fall t.o.m. efter den enskilda assistenten). Här kan den forskning som föreslås genomföras få stor betydelse. En sådan satsning behöver fokusera på bredden som finns hos de individer som har behov av assistans för att kunna få en heltäckande uppfattning om den mångfald och komplexitet som finns inom insatsen.
Det ska tilläggas att organisationen Intressegruppen för assistansberättigade under våren har lanserat webbverktyget ”Synka” i samma syfte som utredningens föreslagna utbildning, vilket kan vara värt att ta i beaktande vid ett fortsatt arbete med förslaget.

8.1.4 Svårt att reglera assistenternas arbetsförhållanden

Se kommentar för underrubrik Myndighetssamverkan(…) nedan.

Myndighetssamverkan för att stoppa oseriösa arbetsgivare

En ökad samordning mellan berörda myndigheter i syfte att motverka brottslighet och andra oegentligheter är välkommen så länge jakten på fusk inte tränger ut annan viktig verksamhet och riskerar att färre beviljas insatser.

8.1.5 Ekonomiska villkor styr även assistenternas arbetsförhållanden

Även om utredningen i sitt uppdrag inte anser sig ha utrymme att diskutera eller komma med förslag gällande schablonersättningen, är denna en viktig del i skapandet av en mer stabil och bättre fungerande personlig assistans. Det står, som vi från förbundet ser det, helt klart att det är svårt att göra yrket personlig assistent långsiktigt attraktivt för fler om inte möjligheten finns till löner och löneförhöjningar i linje med andra service- eller omsorgsyrken.
Det är positivt att många assistenter, enligt utredningen, stannar hos en assistansanvändare under lång tid men det är inte en särskilt vågad gissning att den siffran skulle vara högre med en annan löneutveckling än idag.
En höjning av schablonbeloppet ser Förbundet Unga Rörelsehindrade som självklart nödvändig för att ha möjlighet att förbättra och utveckla villkoren för den som arbetar som assistent.