Lördag den 12 februari hade vi i Göteborgsklubben en temadag i ämnet Kärlek. Vi tyckte det passade eftersom att Alla Hjärtans dag ligger så nära inpå. Det var meningen att Veronica Svensk från vårt förbund skulle komma och prata kring detta. Men pga snökaoset i Stockholm och andra orsaker så fick hon förhinder med kort varsel. Därför fick vår ordförande Linda rycka in som föreläsare i hennes ställe. Vilket hon gjorde väldigt bra.

Dagen började med att deltagarna fick definiera och prata kring förälskelse. Det konstaterades att det här med förälskelse inte är enkelt, utan kan vara svårt, men ändå härligt såklart=) Vi tog bla upp det här, om man ska tala om för den man är intresserad av, att man tycker om  personen ifråga. Ska man våga det, trots att man riskerar att kanske bli sårad? De flesta i gruppen tyckte att man måste chansa och våga. Helt klart modiga tjejer och killar måste jag säga… Vidare slängde Linda ut frågan hur många i rummet som någon gång provat på att nätdejta. Det visade sig att vi var några stycken som hade testat detta. Vilket ledde till diskussion och den eviga och faktiskt ibland svåra frågan: Ska man tala om att man har en funktionsnedsättning eller inte? Där rådde det delade meningar. Vissa tyckte att man skulle berätta det, andra inte. Vissa tyckte, varför ska man behöva det, han eller hon ska ju gilla ens personlighet i första hand, för hur man är som person har ju inget med funktionsnedsättningen i sig  att göra, medans några andra tyckte att det var lika bra att köra med öppna kort från början. Säga att det här är en del av mig, och så här funkar det. Men det är ju detta som är meningen att alla ska få säga sitt, och att man har olika åsikter.

Därefter delades vi in olika grupper där man fick säga hur man tyckte att förälskelse kan kännas. I min grupp sa någon att man kände sig varm i hela kroppen, att man tänkte på personen hela tiden, att livet kändes lättare, men att det kunde kännas jobbigt också. Att man tex kunde ha svårt att äta eller sova. Förälskelsen behövde inte bara vara riktad till man eller kvinna, utan kan innebära kärlek till ett djur eller en vän.

Sen var det dags för dagens första fika. Kaffe eller te med en god choklad-pralin. Eftersom att Alla hjärtans dag närmar sig, så tog Linda upp litegrann kring det. Är Alla hjärtans dag bra, eller är det onödigt? Vissa tyckte att det var bra och mysigt att ha anledning att uppmärksamma någon man tycker om, samtidigt som vi pratade om varför det ska finnas en speciell dag för det. Varför kan man inte bara visa uppskattning till någon vilken dag som helst? Att man har en speciell dag kan kännas sårande om man tex inte får den där Alla Hjärtans-rosen eller nallen. Att det kan kännas som att man inte räknas. Plus att det är en dag som handeln i stort bara tjänar pengar på. Efter en god lunch och mätta i magen, blev vi återigen indelade i grupper. Denna gång fick vi i uppdrag att skapa en fiktiv Facebook-sida med tanke på dagens ämne. Nästan alla hade gjort sidan till en dejtingsida med olika råd och tips hur man träffar nån, men även relaterat till vänskap. Tårta tycker de flesta är gott. Därför hade vi beställt en hjärtformad tårta som vi mumsade på till eftermiddagsfikat. Gott!

Slutligen, och trots mat och tårt-koma, så diskuterade vi kring hur det är att ha en relation när man har assistans. Det är inte helt enkelt. Men vi kom fram till att kommunikation med assistenten/erna är A och O (det är det ju annars också) men i detta läget blir det extra viktigt att vara tydlig om man tex vill vara ensam med sin partner, eller om man ska vara intima och behöver hjälp. Sen kan det ju vara så att  assistenten/erna inte känner sig bekväma att hjälpa till i den situationen, och då får man acceptera ett nej. Eller hur var det med det? Någon frågade om man kan ta upp detta redan vid en anställnings-intervju, och det är ju ett sätt. Inget kring dessa ämnen är enkelt, men oerhört viktigt att prata om. Det blev en bra dag, och deltagarn var nöjda. Trots att det inte blev som det var tänkt från början. Men så är det ju lite med Kärlek också. Det blir sällan som man tänkt sig;)