Arkiv för kategori Mänskliga rättigheter
Lär känna föreningen Unga Rörelsehindrade Göteborgsklubben
Postat av Lisbet i Fördomar, Funktionshinder, Intressepolitik, Mänskliga rättigheter, Media, 2011.12.16
Klicka igång filmen och ta reda på vad Unga Rörelsehindrade står för.
Intressepolitisk helg på Grötö
Postat av Lisbet i Aktiviteter, Funderingar, Intressepolitik, Mänskliga rättigheter, 2011.10.04
|
Intressepolitisk helg blev en Rättvisepolitisk helg på Grötö den 30/9 – 2/10. Livets Puzzel och DHR Göteborgsavdelningen hade bjudit in till en minst sagt späckad hösthelg på konferensanläggningen Västerhav på Grötö i Göteborgs norra skärgård. Inbjudna föreläsare var DHRs förbundsordförande Maria Johansson, Jonas Franksson och Veronica Svensk båda före detta ordförande i Unga Rörelsehindrade. Helgens tema var Intressepolitik och personlig utveckling i ett nytt perspektiv. En fantastisk helg och dimman låg tät över skärgården och mistluren tjöt. Man behöver bli uppdaterad när det gäller våra frågor och få tid att diskutera dem med varandra. Sedan fick vi också höra Jonas sjunga ”I min lilla lilla värld av blommor” och ha yoga med Veronica så det kunde ju inte bli fel.
|
|
|
Maria fräschade upp våra kunskaper om DHRs intressefrågor – som nu skall kallas rättvisefrågor vilket de ju faktiskt är!
|
Jonas funderade över när diskriminering går över till förtryck.
|
|
Veronica berättade när hon hittat sin passion – yoga – och att man inte skall låta sig begränsas.
|
Jonas tog upp om hur svårt det är att förbli stark när man väl en gång blivit kränkt och förminskad.
|
|
Vi var många DHRare som kommit för att lyssna och diskutera.
|
DHR och Unga Rörelsehindrade är levande föreningar.
|
|
Dimman låg tät men det var skönt med en promenad….
|
… och på Grötö finns fina promenadstråk.
|
|
På kvällen samlades vi till supé och …
|
… fortsatta diskussioner och prat.
|
Boksläpp Fulldelaktighet.nu
Postat av Lisbet i Fördomar, Funderingar, Funktionshinder, Intressepolitik, Mänskliga rättigheter, Media, 2011.09.26
Inför riksdagsvalet 2010 startades bloggen FullDelaktighet.nu
för att påverka den politiska dagordningen när det gäller frågor som rör
människor med funktionsnedsättning. ”En oerhört stor grupp människor i Sverige
lever med någon form av funktionsnedsättning. Men gruppen är större än så, för
även alla anhöriga, personliga assistenter och nära vänner berörs av de frågor
och de omfattande problem som fortfarande finns inom området. Det handlar om
utanförskap och diskriminering. Men det handlar också om en rädsla och oro
inför det faktum att politikerna faktiskt inte agerar som om detta är viktiga
frågor alls, den stora gruppen till trots.”
Nu har Erik Ljungberg samlat 69 av inläggen skrivna av de 16 bloggarna + gästbloggare i en bok. Där man kan läsa om sanningen, utan socker som Erik säger. Den 21 september var det boksläpp i Göteborg och dagen innan i Stockholm. Jag hade förmånen att få delta här i Göteborg och det var både intressant och mycket trevligt.
Våga arbeta
Postat av Lisbet i Fördomar, Funktionshinder, Mänskliga rättigheter, Personlig assistans, 2011.09.06
DHRGs projekt ”Din vardag – Vår politik” bjöd in till ett miniseminarium
den 26 augusti på temat att Våga arbeta. Seminariet vände sig till politiker
inom Göteborgs stad, regionen, riksdagen och till dem som arbetar inom
habilitering och rehabilitering samt Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
Många var kallade, få kom. Dagen växlade mellan ett brukarperspektiv och ett
forskarperspektiv vilket gav en bra inblick i problematiken.
Inbjuden föreläsare var bland annat Jessica Smaaland som varit ansvarig för ett
ett-årigt projekt som hette Arbeta med stöd av personlig assistans. Projektet
är nu avslutat men eftersom det är ett mycket intressant område, blir Jessica
tillfrågad om att berätta om projektet. Upprinnelsen med projektet kom från en
rapport från socialstyrelsen där de konstaterade att endast sju procent av de
som är assistansberättigade hade arbete på den öppna arbetsmarknaden. Det
motsvarar ungefär 1 200 personer. Några fler arbetade med olika bidragsformer
men antalet personer med assistans som har ett arbete är mycket få. Det finns
få undersökningar och satsningar gällande arbetslivet på personer med
rörelsehinder och med personlig assistans. Tyngdpunkten ligger mer på dem med
neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och för dem finns det en del bra
lösningar, som vi senare under dagen fick berättat av P-O Larsson.
Jessica åkte runt i landet och intervjuade 16 personer med olika yrken för att höra hur
de lyckats att få ett arbete. Kortfattat är det viktigaste för att nå framgång:
stöttande föräldrar under uppväxten, utbildning och kontakter samt dessutom
målmedvetenhet, envishet och lite tur. Problem som måste övervinnas är att få
skolgången att fungera med tillgänglighet, med rätt hjälpmedel och fungerande
assistans, hantera en icke-fungerande habiliteringen/rehabiliteringen då den
fungerar väldigt ojämnt i landet, okunskap hos Försäkringskassan och
Arbetsförmedlingen och fördomar hos andra myndigheter och människor man möter
på vägen till utbildning och arbete. Personerna som intervjuades ansåg att de
till stor del låtit funktionshindret styra yrkesvalet. Det fungerar inte i
praktiken att bortse från det även om man i teorin skulle vilja. De tyckte att
det fungerade bra med sin assistans i arbetet men att det fordrade att de hade
en bra fungerande assistans för uppstod det problem med assistansen var det
svårt att få arbetet att fungera. Till exempel kan man inte ha personliga
assistenter som inte kommer i tid och man måste också ha lösningar på om
assistenten blir sjuk. Att planera och ha god framförhållning var mycket
viktigt. Jessica hade också intervjuat arbetsgivare och kollegor och de
vittnade om att det inte var något speciellt problem att ha anställda eller
kollegor som hade omfattande rörelsehinder. Klarade man sina arbetsuppgifter
och gjorde sitt jobb och assistenten höll en låg profil så försvann den första
osäkerheten snabbt. Jessica avslutade med att säga att en lösning på att så få
med omfattande rörelsehinder har arbete är att även den offentliga sektorn
anställer dem. Som det är nu finns arbetstillfällena mest inom den privata
sektorn.
När vi lyssnade på Jessica förstod vi att det finns så mycket mer att undersöka och
informera om, att projektet borde fått löpa över längre tid. Andra föreläsare
under dagen var: Krista Smedeland, Anna-Karin Johansson, P-O Larsson, Jörgen
Lundälv, Hanna Kollberg och Marie Törnbom. Alla var mycket intressanta att
lyssna på och eftermiddagen tog slut alltför snabbt.
Lådbemötande är dåligt bemötande
Postat av Lisbet i Diskriminering, Fördomar, Funderingar, Funktionshinder, Intressepolitik, Mänskliga rättigheter, Media, Personlig assistans, 2011.04.29
Trappor är dumma
Postat av Lisbet i Diskriminering, Funderingar, Funktionshinder, Intressepolitik, Kollektivtafik, Mänskliga rättigheter, Media, Tillgänglighet, 2011.04.28
Tillgänglighet NU!
Postat av Elin i Mänskliga rättigheter, 2010.06.07
Lördagen den 29 maj var det det dags för årets Tillgänglighetsmarsch. GIL (Göteborgs Independent Living) stod som huvud-arrangörer och DHRG som med-arrangör. Lite blåsigt var det, men solen sken. Klockan 13.30 var det samling på Götaplatsen. DHRG stod och delade ut ballonger till alla som ville ha, och jag delade ut några lite mindre infoblad på plats. Klockan 14 gick startskottet. Då haglade slagorden längs vägen till Gustav Adolfs torg som var slutmålet. Totalt var vi 200 personer som gick marschen. Av dem var sju stycken politiker. Cecilia Magnusson (Moderaterna), Marina Johansson (Socialdemokraterna), Cecilia Wigström (Folkpartiet), Eva Olofsson (Vänsterpartiet), Ragnwi Marcelind (Kristdemokraterna), Anna Sibinska (Miljöpartiet) och Anders Flanking (Centerpartiet).
Den kanske största och viktigaste anledningen till att vi gör det här, är att vi vill att politiker och folk i allmänhet ska få upp ögonen för att det behövs en lagstiftning där otillgänglighet klassas som diskriminering. För det finns det inte idag. Så därför är det mycket svårare att påverka, om man hamnar i en situation där man inte kommer in i en affär, offentlig toalett,café, resaurang osv. I det läget är man som en nål i en höstack. Just för att man inte har nån lag att luta sig mot. Så får det inte gå till… Därför vill vi ha tillgänglighet NU! Trots att Sverige som land är bra på många sätt så har vi inte alls kommit långt med tillgänglighets-frågan. Det är många länder runtom i världen som ligger långt före oss när det gäller den biten. Om olika länder i världen har en lagstiftning för detta, så varför har inte Sverige det??? Tycker att det är oerhört pinsamt!! Det måste till en ändring. Därför tänker vi fortsätta kämpa, så att det som idag är fel blir rätt! Inför marschen 2011 hoppas jag på ÄNNU MER deltagare. Frågan är viktig för alla och ju mer röster som hörs desto bättre. Ni hänger väl på??
FN konventionen
Postat av Lisbet i Intressepolitik, Mänskliga rättigheter, Samarbete, Tillgänglighet, 2010.05.18
Ylva och jag tvekade om vi skulle gå vänster till patologen eller höger till restaurangen….. när vi skulle gå en genväg till lunchen genom Sahlgenska sjukhusets evighetslånga kulvertar
|
| HSO Västra Götaland hade bjudit in till en heldagskonferens den 8 maj om FN-konvention för funktionshindrades rättigheter. De ville se hur den hanterades av politiker, myndigheter och näringslivet på lokal, regional och nationell nivå. Det var en mycket god idé och sammanfattningsvis är att denna fråga måste handikapprörelsen kraftfullt lyfta upp på de olika agendorna annars kommer ingenting att hända av sig själv.
Arvid Lindén, analyschef på Handisam berättade om att de är en myndighet för handikappolitisk samordning och att de arbetar med att samordna handikappolitiken i Sverige. Han kände att de ofta arbetade i motvind och att det inte är lätt att påverka kommunerna som håller hårt på sitt kommunala självstyre. Arvid berättade att de länder som har godkänt FN-konventionen också har haft starka handikapprörelser som arbetat för att få den godkänd, i andra fall har inte regeringarna brytt sig. Det är viktigt med en lagstiftning och att den också följs upp. Arbetet med att göra Sverige tillgängligt fortsätter och nu kommer man ha år 2010 som avstamp och med ett nytt mål år 2015. Helene Odelljung (fp) och kommunalråd i Göteborg berättade om sin vision och den var fin. Men hon glömde av att berätta hur man som politiker rent praktiskt skall arbeta för att uppfylla den. Lena Hult (s) från Handikappkommittén i Västra Götaland var mer konkret och berättade om ett ständigt arbete med att lyfta handikappfrågorna i landstinget. Hon ansåg att man måste få in konventionen i de olika områdenas budgetar och det måste till tvingande åtgärder för att driva frågorna för annars kommer ingenting att hända. Arne Lernhag (m) kommunalråd i Öckerö kommun berättade om kommunens arbete med att göra det tillgängligt. Han var entusiastisk och stolt över sin kommuns arbete och jag förstod att det måste till ett personligt engagemang för att något skall hända när lagstiftningen ännu är så svag. Tomas Ekberg, csr Väst Sverige gav oss en inblick i hur näringslivet tänker och likadant här måste vi själva lyfta frågan och visa att de kan tjäna på att ha oss som kunder eller att anställa oss, att vi är en resurs. Med detta förstår vi att vi måste ligga på, ständigt höras och lyfta våra frågor annars kommer ingenting att hända, inte om fem år, inte om ytterligare tio om ytterligare ….. |
Dubbelt Utsatta
Postat av Lisbet i Diskriminering, Funktionshinder, Genus, Intressepolitik, Mänskliga rättigheter, 2010.05.14
|
| Under många år ville Unga Rörelsehindrade Göteborgsklubben göra något för att uppmärksamma övergrepp på kvinnor med funktionsnedsättning. Pojkar och män med funktionsnedsättning är också utsatta men vi valde att ägna oss åt gruppen kvinnor först. Vi läste mycket om ämnet, anordnade möten, talade med tjänstemän och politiker och försökte lyfta frågan på olika sätt. År 2005 startades en förstudie – Dubbelt Utsatt – ett samarbete mellan Bräcke diakoni, HSO, SRF, Grunden och Göteborgsklubben. Förstudien konstaterade att kvinnor med funktionsnedsättningar utsätts för övergrepp av olika slag i högre grad än andra – kvinnor utan funktionshinder och män med funktionshinder. År 2007 blev Dubbelt Utsatt ett treårigt projekt med medel från Allmänna arvsfonden och Brottsoffermyndigheten.
Våld mot människor med funktionsnedsättning är ofta osynligt, det syns inte i statistiken eftersom eventuellt funktionshinder inte registreras när brottet anmäls. Det är viktigt att rättsväsendet får mer kunskap om funktionshinder och bemötande. Många övergrepp anmäls inte heller. Händelser, som om de drabbade en person utan funktionsnedsättning skulle beskrivas som rena övergrepp beskrivs som vardagsföreteelser när de drabbar en funktionshindrad person. Som tjej eller kvinna med funktionsnedsättning är man också mer sårbar, man är beroende och kommer i kontakt med många yrkesgrupper. Man kan också ha svårare att försvara sig, att sätta gränser och uttrycka sina rättigheter. Likaså är man beroende av människor för att klara sin vardag och då finns det en ökad risk för att bli utsatt för övergrepp. Övergrepp kan vara: fysiskt-, psykiskt-, socialt-, sexuellt- och ekonomiskt våld. En kvinna kan vara utsatt för en eller flera övergrepp och av en eller olika personer. Att svara på om man är offer för övergrepp är en svår fråga att få och ännu svårare att svara jakande på så mörkertalet är stort. Få av dessa kvinnor har sökt eller fått stöd av samhället. En av förklaringarna kan vara att man har ett svagt socialt skyddsnät. Många står utanför arbetsmarknaden, det skapar ett utanförskap. Kvinnor med funktionshinder har också ofta har en mycket svag ekonomisk situation vilket lätt kan göra dem beroende av andra och oförmögna att lämna ett dåligt förhållande. Många hade dessutom dålig kontakt med sin familj. Vilka är då förövarna? Det kan vara någon nära anhörig, både män och kvinnor. Det kan vara den personliga assistenten, personal i olika boenden, chauffören i färdtjänstbilen eller skolbussen, läkaren eller sjukgymnasten eller någon annan man inte kan freda sig emot. Gruppen som kan utsätta tjejen eller kvinnan för olika övergrepp är stor. Dubbelt Utsatt är numera ett utvecklingscentrum med pågående verksamhet, ta kontakt med dem om ni har frågor eller vill anlita dem som föredragshållare. Här hittar ni massa information och olika länkar att följa upp och det är där jag har hämtat underlaget till min text. Jag rekommenderar ”När man slår mot det som gör ont” , en liten och informativ och upprörande broschyr. |
















Kommentarer