En kvinna med ryggmärgskada (rms) har under 16 dagar släpat sig fram 4,2 mil  i en 18 kilos dräkt för att ” samla in pengar till forskning för att hitta möjligheter att behandla förlamade.” skriver Aftonbladet, klicka och läs HÄR.

Allt detta för välgörenhet såklart. Vilken fruktansvärt förnedrande människosyn! DHR skriver: ”DHR kämpar för att samhället, med gemensam skattebaserad finansiering, ska ta ansvaret så att personer med funktionsnedsättning får möjligheter att leva som andra utan att hamna i skuldkänslor och tacksamhetskrav. Själva grunden för all välgörenhet är att det råder en ojämlik relation mellan givare och mottagare. Allt stöd sker på givarens villkor och mottagaren förväntas vara tacksam.” En stor hyllningskör tycker naturligtvis detta är fantastiskt. De ser inte det förnedrande att människor med funktionsnedsättningar måste göra totalt vansinniga saker för att pengar skall satsas på forskning inom deras områden.

Vad är nästa steg? Skall jag behöva kräla i lera en mil för att få en rullstol eller skall jag tvingar sjunga och steppa för er för att forskning på min skada skall utföras? Glöm att jag gör cirkuskonster för er, era jävlar! Jag har min stolthet kvar.