Arkiv för kategori Diskriminering
Kom med och gå i Marschen för Tillgänglighet lördag den 26 maj
Postat av Lisbet i Aktion, Aktiviteter, Debatt, Diskriminering, Funderingar, Funktionshinder, Intressepolitik, Kollektivtafik, Mänskliga rättigheter, Media, Tillgänglighet, 2012.05.21
Vi samlas klockan 13.30 på Gustav Adolfs torg klockan: 13.30 och väntar in varandra och så avgår Marschen klockan 14.00 mot Götaplatsen. Här kan du se en video från Marschen i Göteborg!
Fortfarande är Sverige inte tillgänglig för alla medborgare. Otillgänglighet för funktionsnedsatta personer är idag INTE en diskrimineringsgrund enligt den diskrimineringslag som vi har nu. Därför är det extra viktigt med just DIN medverkan! Marschen för Tillgänglighet är en organisation som syftar just till att införa en svensk lagstiftning som klassar otillgänglighet som diskriminering av personer med funktionshinder. I motsats till vad många tror ligger Sverige långt efter andra länder när det gäller att tillgängliggöra samhället. Vi tvingas förlita oss på människors välvilja och hjälpsamhet i situationer där vi skulle klara oss själva om det var tillgängligt. Otillgänglighet skapar särlöningar som vi inte vill ha! Frågor om Marschen besvaras av marschkoordinator Pernilla på telefon: 031-46 64 30 eller via mail HÄR!
Sitter du i rullstol är biljetten 1 000 kronor dyrare
Postat av Lisbet i Bloggar, Debatt, Diskriminering, Funderingar, Tillgänglighet, 2012.05.12
Peps Persson sjöng om Falsk matematik: ”Ett o ett e två två o två e fyra, lönerna dom e låga men varorna e dyra. Ska de’ va så svårt att fatta att det e falsk matematik.….”
Hans Filipsson skulle betala 1 000 kronor mer för sin biljett när han skulle köpa biljetter till matchen Sverige-Ryssland i Globen härom dagen. Anledningen till det dyra priset är att Hans sitter i rullstol. Han kommer nu att anmäla Svenska ishockeyförbundet till Diskrimineringsombudsmannen.
Nattbussen
Postat av Lisbet i Aktion, Diskriminering, Historik, Intressepolitik, Kollektivtafik, 2012.05.12
Unga Rörelsehindrade Göteborgsklubben är mycket impade av Stockholmarnas aktioner. Här är en av Sari, Micke, Ante, Henkan och Finns aktioner mot SL-bussarna år 1998, den blev för övrigt lyckad och tunnelbanan började gå igen. I videon kan man läsa:
”Vi i Unga Rörelsehindrade i Stockholm blockerade en nattbuss natten mellan den 10 och 11 juni 1998. Detta gjorde vi för att upplysa allmänheten om att våra politiker begår lagtrots varje dag. I lagen från 1979 står det: ”När kollektivtrafiken planeras och byggs skall den beakta funktionshindrade”. Vi anser inte att rörelsehindrade i Stockholm blivit beaktade då politikerna beslutat att dra in t-banan nattetid och ersätta den med vanliga SL-bussar. Vi vill med denna aktion uppmana flera att göra samma sak.”
Det är lika revisionistiskt att påstå att bara sex miljoner judar förintades …
När jag gick i skolan tog jag del av historieundervisningen om Andra världskriget med skräckblandad faschination. Dessa hemska öden människor råkade ut för bara för att de tillhörde olika grupper som nazisterna ville rensa ut. Men jag hörde aldrig talas om de barn eller vuxna med olika funktionsnedsättningar, hur gick det för dem? Den enda i historien jag läste om var om en hög nazimilitärs hustru som insjuknat i ms och hon blev hyllad som en hjältinna – eftersom hon valde att ta konsekvensen av sin olycka och tog livet av sig med en cyankaliumkapsel. Jag förstod att personer med olika handikapp inte hade det så lätt i nazityskland men varför har jag inte då läst något om detta?
Åsa Puide och Torbjörn Jerlerup skrev en artikel om detta HÄR publicerad den 27 januari i år eftersom det är minnesdag över förintelsens offer. En annan länk från USA finns HÄR!
Jag kan vara en vuxen dotter till mina föräldrar
Postat av Lisbet i Aktion, Debatt, Diskriminering, Funktionshinder, Intressepolitik, Mänskliga rättigheter, 2012.05.06
”Jag heter Emma Johansson och har haft personlig assistans sedan 1993. Då fick jag det för att mina föräldrar skulle kunna arbeta. I dag är det svårt att med ord förklara vad personlig assistans innebär för mig. Men så som den möjlighetslag (LSS – lagen om stöd och service för funktionshindrade) är så känner jag i dag att jag lever ett liv som jag valt och har kontroll över och den personliga assistansen möjliggör för mig att vara en vuxen dotter till mina föräldrar, att vara en faster till mina syskonbarn, en vän på lika villkor, en arbetskamrat som ställer upp och en medborgare med rättigheter och skyldigheter”. LÄS ARTIKELN I DN HÄR!
En ny person i styrelsen
Postat av Josefin i Diskriminering, Styrelsen, 2012.04.29
Hej, jag heter Josefin Agnes Ahl och jag har just blivit invald i styrelsen här i URG. Som sekreterare har jag alltså fått möjlighet att skriva här men jag ska också försöka få ut vårat budskap och vad URG kämpar för. Jag har tidigare jobbat ideellt på en tidning som drevs av ingen mindre än vår egen David Lega. Jag bor i en egen lägenhet i centrala Göteborg med min katt Leja.
Vi hörs snart!
Kommuner struntar i att kräva tillgänglighet trots att de kan
Postat av Lisbet i Debatt, Diskriminering, Funktionshinder, Intressepolitik, Mänskliga rättigheter, Tillgänglighet, 2012.04.29
Nu är våren här och vi kan börja sitta ute på uteserveringarna och ta en fika … eller inte?
I en undersökning som bland annat RBU står bakom kan vi konstatera att många av landets kommuner inte ställer några krav alls på att uteserveringarna skall vara tillgängliga för alla. Kommunerna har möjlighet att kräva detta av restaurangägarna när de söker tillstånd för uteservering. Men endast 43 % av de tillfrågade 202 kommunerna anger att de gör detta och resten struntar i det.
Tobias vill ta debatten med Reinfeldt
Postat av Lisbet i Debatt, Diskriminering, Intressepolitik, 2012.04.28
Tobias Holmberg
Läs nedan om Tobias Holmberg, ordförande i Förbundet Unga Rörelsehindrade i nättidningen Föräldrakraft.
Tobias Holmberg från Norrköping är ny ordförande för Förbundet unga rörelsehindrade sedan några månader tillbaka. Han vill verka för en ökad förståelse om funktionsnedsättningar hos skolor och arbetsgivare.
- Mycket grundläggs redan i skolan. Exempelvis sorteras personer med funktionsnedsättning bort redan när de ska göra praktik i åttan och nian. Lärarna ser bara problem, inte möjligheter. Så länge det finns en oförståelse i skolan kommer det att finnas ute i arbetslivet också. Han ser en risk med exempelvis Riksgymnasierna, där det enbart går elever med rörelsehinder.
Oskyldiga blir dömda till fruktansvärda straff
Postat av Lisbet i Bloggar, Debatt, Diskriminering, Funktionshinder, Mänskliga rättigheter, Personlig assistans, 2012.04.26
Lise Lidbäck har skrivit en jättebra debattartikel på Fulldelaktighet.nu om det ruggiga i att det är så accepterat i vårt samhälle att man får utesluta människor från, att inte bara att delta i samhällslivet utan också, att kunna fungera i sitt eget liv och hem. Det är verkligen att bli hårt dömd utan att man har begått något brott. Lise skriver: ”Människan har tre grundläggande rädslor och dessa handlar om att bli avvisad, att förlora något, eller att bli avslöjad. De första två är vardag för Sveriges assistansberättigade, personer som dagligen måste acceptera att de inte kan få den hjälp de behöver och faktiskt enligt lagen har rätt till. Detta handlar inte om något annat en ren förvisning, det vill säga lagens strängaste straff!” Läs hela artikeln HÄR!
Man kunde landa på månen men jag kan inte gå i skola, jobba, roa mig eller handla där jag vill
Postat av Lisbet i Debatt, Diskriminering, Mänskliga rättigheter, Tillgänglighet, 2012.04.23
Det finns inga tekniska eller ekonomiska skäl till att Sverige år 2012 inte är tillgängligt för sina medborgare. Med tanke på att Apollo 11 landade på månen 1969 så känns det konstigt att man idag fortfarande inte kan komma in i alla offentliga lokaler eller ens korsa en gata utan problem. Att nybyggda hus och lokaler fortfarande byggs på ett sätt som inte fungerar för människor med funktionsnedsättningar. Att människor fortfarande stängs ute från utbildning de vill gå på och inte kan skapa sig sociala kontakter utan särlösningar. Att vår vanliga vardag inte fungerar utan en oerhörd planering rörande hur vi skall hantera den otillgänglighet vi möter varje dag. Varför accepterar vi detta år efter år? Är vi alla så vana vid otillgängligheten att vi inte reagerar längre? Peter Andersson-Pope skriver om den ”allmänt accepterade diskrimineringen”. Läs mer HÄR!
Läs resten av detta inlägg »
Kommentarer