DHRGs projekt ”Din vardag – Vår politik” bjöd in till ett miniseminarium
den 26 augusti på temat att Våga arbeta. Seminariet vände sig till politiker
inom Göteborgs stad, regionen, riksdagen och till dem som arbetar inom
habilitering och rehabilitering samt Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
Många var kallade, få kom. Dagen växlade mellan ett brukarperspektiv och ett
forskarperspektiv vilket gav en bra inblick i problematiken.

Inbjuden föreläsare var bland annat Jessica Smaaland som varit ansvarig för ett
ett-årigt projekt som hette Arbeta med stöd av personlig assistans. Projektet
är nu avslutat men eftersom det är ett mycket intressant område, blir Jessica
tillfrågad om att berätta om projektet. Upprinnelsen med projektet kom från en
rapport från socialstyrelsen där de konstaterade att endast sju procent av de
som är assistansberättigade hade arbete på den öppna arbetsmarknaden. Det
motsvarar ungefär 1 200 personer. Några fler arbetade med olika bidragsformer
men antalet personer med assistans som har ett arbete är mycket få. Det finns
få undersökningar och satsningar gällande arbetslivet på personer med
rörelsehinder och med personlig assistans. Tyngdpunkten ligger mer på dem med
neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och för dem finns det en del bra
lösningar, som vi senare under dagen fick berättat av P-O Larsson.

Jessica åkte runt i landet och intervjuade 16 personer med olika yrken för att höra hur
de lyckats att få ett arbete. Kortfattat är det viktigaste för att nå framgång:
stöttande föräldrar under uppväxten, utbildning och kontakter samt dessutom
målmedvetenhet, envishet och lite tur. Problem som måste övervinnas är att få
skolgången att fungera med tillgänglighet, med rätt hjälpmedel och fungerande
assistans, hantera en icke-fungerande habiliteringen/rehabiliteringen då den
fungerar väldigt ojämnt i landet, okunskap hos Försäkringskassan och
Arbetsförmedlingen och fördomar hos andra myndigheter och människor man möter
på vägen till utbildning och arbete. Personerna som intervjuades ansåg att de
till stor del låtit funktionshindret styra yrkesvalet. Det fungerar inte i
praktiken att bortse från det även om man i teorin skulle vilja. De tyckte att
det fungerade bra med sin assistans i arbetet men att det fordrade att de hade
en bra fungerande assistans för uppstod det problem med assistansen var det
svårt att få arbetet att fungera. Till exempel kan man inte ha personliga
assistenter som inte kommer i tid och man måste också ha lösningar på om
assistenten blir sjuk. Att planera och ha god framförhållning var mycket
viktigt. Jessica hade också intervjuat arbetsgivare och kollegor och de
vittnade om att det inte var något speciellt problem att ha anställda eller
kollegor som hade omfattande rörelsehinder. Klarade man sina arbetsuppgifter
och gjorde sitt jobb och assistenten höll en låg profil så försvann den första
osäkerheten snabbt. Jessica avslutade med att säga att en lösning på att så få
med omfattande rörelsehinder har arbete är att även den offentliga sektorn
anställer dem. Som det är nu finns arbetstillfällena mest inom den privata
sektorn.

När vi lyssnade på Jessica förstod vi att det finns så mycket mer att undersöka och
informera om, att projektet borde fått löpa över längre tid. Andra föreläsare
under dagen var: Krista Smedeland, Anna-Karin Johansson, P-O Larsson, Jörgen
Lundälv, Hanna Kollberg och Marie Törnbom. Alla var mycket intressanta att
lyssna på och eftermiddagen tog slut alltför snabbt.