Igår, onsdag den 31 mars kom Rasmus Isaksson till oss i Göteborgsklubben. Vi hade bjudit in honom till en medlemskväll för att bla. prata om hans självbiografiska bok ”Utfryst, utdömd, accepterad och välkommen”, men också hans intressepolitiska och internationella arbete inom handikapp-politiken. Rasmus är född med ryggmärgsbråck och kunde gå lite grann när han var yngre. Jag tycker att föreläsningen innehöll lite av allt. Det första jag kom att tänka på när jag satt och lyssnade, var det att han sitter inne med mycket kunskap och ett stort mått av självinsikt. Även om vägen dit vad jag förstår har varit lång. Han kan lite om väldigt mycket, inom väldigt många områden helt enkelt…Han började att berätta lite kort om sin uppväxt, och om hur han såg på sig själv och sitt funktionshinder. Det var ingen självklarhet till en början att ta plats bland sina klasskompisar tex. Visserligen, som han berättade, så höll han sig väl lite medvetet för sig själv i början under den tiden. Men en episod som gjorde att han började tänka annorlunda (åtminstone lite grann) var efter att hans dåvarande assistent sett honom sitta och titta på när hans klasskompisar spelade fotboll. Till slut pushade han honom att vara med. Detta genom att Rasmus fick stå nära mål, varpå assistenten sköt bollen till honom och han gjorde mål. ”Efteråt kom de andra fram och gratulerade mig, och sa hur duktig jag hade varit.” Det gav självförtroendet en kick. Efter ett tag insåg han att det här med olikheter inte nödvändigtvis inte bara behöver vara negativt, utan också kan ses som positivt. Han betonar det många gånger på olika sätt under föreläsningen.

Vidare berättar han om sina olika utbildningar. Han har bla pluggat till lärare, men hoppade av, gått en mångfaldsutbildning, och nu senast pluggar han för att bli personlig tränare. Just mångfaldsutbildningen säger han att han har haft en väldig nytta av både generellt och inom handikapp-rörelsen. Hans engagemang inom förbundet Unga Rörelsehindrade, och numera DHR har öppnat hans ögon och han har lärt sig otroligt mycket på det. ”Jag har lärt mig mer på att arbeta ideellt, än vad jag har lärt mig på mina utbildningar” säger han och skrattar.

Det var genom förbundet Unga Rörelsehindrade, men även DHR som han kom i kontakt med SHIA.  SHIA är en förkortning för: Svenska Handikapporganisationers Internationella Biståndsförening. Organisationen möjliggör samarbete mellan handikapporganisationer här i Sverige, och samarbete med liknande organisationer i andra länder. Rasmus har rest mycket tidigare, och blev tillfrågad att hoppa på detta. Han såg det som en utmaning och tackade ja. Tack vare samarbetet har han varit i Afrika. Bla Tanzania och Botswana. ”Det är intressant och se hur olika det ser ut i andra länder och organisationer, jämfört med hur vi har det i Sverige.” Man får ännu mer acceptans för just olikheterna” avslutar han. Föreläsningen lider mot sitt slut. Jag känner att jag vill veta mer. Så jag ska definitivt köpa hans bok…  Boken finns att köpa på: www.litenupplaga.se/400.  Ni kommer då direkt till Rasmus bok. Vill du veta mer om SHIA? Gå då in på: www.shia.se