Arkiv för april 2010

Styling, Mode-Snacka Attityd(er!)

Nu när jag sitter och skriver så skiner solen in genom mitt fönster. Den värmer och jag känner att jag automatiskt fylls av en massa positiv energi. Under tiden lyssnar jag på Spotify, och Michael Jackson som sjunger låten ”Smile.” Å jag kan inte  låta bli att le för mig själv. Det är väl så. Nu när solen sakta börja visa sig så har man energi och vill pyssla med massa saker. Ta hand om sig själv på olika sätt. Både inuti och utanpå.Därför kläckte vi idén att en kväll med styling och mode kanske kunde vara nåt… För hur ska man sminka sig om man kanske vill ha en fest-mejk, eller kanske har lust att bara sminka sig till vardags? Kan man ha de kläder man vill, trots att man sitter i rullstol? Å vad kan man som kille använda för fräscha produkter? Allt detta skulle vi få svar på under kvällen. Så igår, bjöd vi in en tjej som heter Linda Calderon. Linda är ordförande i NHR (Neorologiskt Handikappades Riksförbund) och har tidigare arbetat som  stylist. Hon utbildade sig 2003, men fick sluta pga sin muskelsjukdom. Hon berättar att hon var väldigt ledsen över det ett tag, men senare kom hon på att hon faktiskt fortfarande kunde syssla med det, fast sittande. Så nu åker hon runt och föreläser, och tar med sig smink för den som vill testa på…

Linda är en glad, pigg, och energisk person. Denna positiva energi smittade av sig även på oss deltagare, och tog upp hela rummet. Härligt! Hon frågar om det är något speciellt vi vill veta inom området. ”Annars pratar jag bara på, så får ni stoppa mig om ni har frågor.” Vidare vill hon ha någon frivillig för sminkning. Denna frivilliga visar sig bli jag. Men jag har inget att invända, för jag tycker sånt är jättekul. Jag sätter mig på plats, och Linda börjar sminka. Förutom att min assistent tar kort för kvällen, så blir Linda (och jag) fotograferade av en journalist från tidningen SHT (Svensk handikapp Tidskrift.) De ska göra ett reportage om Linda, och har hängt på kvällen till ära. Under tiden jag blir sminkad börjar Linda prata om olika foundations (varianter av brun-krämer) som finns som flytande i mindre flaska, och i puderform. Hon pratar om olika puder, rouger, mascaror, ögonskuggor, och läppglans. Vad man kan avända om man vill framhäva något i sitt ansikte, men även tona ner. Ska inte gå in på detaljer, för det finns ju en hel uppsjö av produkter. Nu är det killarnas tur. Det finns ju även produkter för dem att använda. Olika typer av raklödder, rengörings-lotions, andra krämer och olika parfymer. En av de många saker vi får lära oss är att aldrig tvätta ansiktet med vanlig tvål och vatten. Utan istället använda andra ansikts-produkter.

Efter drygt en timme är min sminkning klar, och jag känner mig jättenöjd! Känner mig fin, men inte översminkad. Vidare fortsätter hon att prata om mode och kläder. Midjekorta jackor, och fina, men bekväma byxor funkar också när man sitter. Klänning och långklänning likaså. Tom lite fräckare kläder som tex skinnbyxor kan funka. Men att man kanske får komma på lite olika knep ibland, för att det ska sitta bra på en. Beroende  på hur man är i kroppen. ”Det är viktigt att våga leka lite och testa sig fram” säger hon. Man ska ha på sig det man känner sig bekväm i, men därmed inte sagt att man inte kan göra sig fin för det. Kvällen avslutades med diskussiner om fördomar och attityder. Både att man själv ska ha curage och attityd, och att man ibland vågar säga ifrån när det behövs i olika sammanhang. Men också vad omgivningen har för fördomar gentemot oss som är funktionshindrade. Så det bjöds på lite allt möjligt under kvällen. Jag fick i alla fall en ego-boast och en positiv kick. Funderar faktiskt på att handla lite nytt smink imorgon. För det ÄR viktigt att ta hand om sig själv, plus att det känns kul att vara fräsch. Då får självförtroendet en knuff.

Inga kommentarer

Att ha assistans och familj och få detta att gå ihop

 kristina  Unga Rörelsehindrade Göteborgsklubben samarbetar ofta med DHRGs nätverk Yngrenätet. Yngrenätet fungerar som en brygga mellan Unga Rörelsehindrade och DHRG. Där är före detta medlemmar hos oss aktiva och erbjuder verksamhet för både yngre DHR medlemmar och de äldre medlemmarna i Göteborgsklubben.

Yngrenätet kommer att ha en träff på temat ”Att ha assistans och familj och få detta att gå ihop”, på torsdag den 15 april klockan 17.00 på Dalheimers hus i lokal Älvsborg. Kristina Kindberg är inbjuden och leder diskussionen om att gå från singel till att bilda familj och hur man får livspusslet med personlig assistans att gå ihop.  

Anmäl dig till Pia på DHRGs kansli senast den 13 april på telefon: 031-367 98 30.

Inga kommentarer

Diskriminering när jag ska gå på bio…

Det var ett tag sen jag var på bio nu, och tänkte unna mig det så här sista dagen innan påsken tar slut. Därför bokade jag två biljetter idag. Ringde upp SF telefonbokning i Stockholm (eftersom jag vet att vi som har rullstol inte kan boka på nätet som alla andra.)  Jag vet också att vårt Förbund gjorde en analys och tillgänglighets-koll när det gäller biografer för ett tag sen. Både vad gäller den fysiska tillgängligheten och bokningsmöjligheter på nätet. Resultat av detta vad jag har förstått, och vad jag har läst, var allt annat än smickrande…

Eftersom jag visste detta så bestämmer jag mig för att göra ett test. Därför spelar jag helt ovetande till telefonisten och frågar om det kommer att finnas möjlighet även för oss som sitter i rullstol att boka biljetter via nätet i framtiden? Hon småskrattar ( på samma sätt som man ofta gör när man fått en och samma fråga ställd till sig alltför många gånger) och säger:”Det kommer nog aldrig att hända.” Hon är hela tiden tillmötesgående under samtalet, men verkar ändå vilja att jag ska nöja mig med svaret. Det gör jag inte. Utan fortsätter att fråga varför. Svaret jag får är en (enligt mig) ohållbar och dum ursäkt. Den dummaste  jag har hört på länge. Nämligen: ”Lägger vi ut handikapp-platserna på nätet för er att boka, så finns det risk för att andra som bokar, tar det för vanliga platser och bokar upp dem.” Därför har vi valt att separera det, så att ni får ringa istället.”

Jag inser att jag inte har nåt mer att hämta av henne, så jag tackar för hjälpen. Ibland blir man bara så trött. Känner att jag inte har tillräckligt mycket ”Fighting Spirit” för att fortsätta argumentera, utan väljer att blogga om händelsen istället. För läser flera detta, så kanske vi kan sätta bollen i rullning igen och hjälpas åt. För jag tycker inte att argumentet för att inte göra en förändring håller. Vi lever trots allt på 2010 nu, och använder oss av nätet och datorn dagligen. Det borde (tycker man) inte vara så svårt att markera ut de platserna på nätet, alternativt  ”låsa” dem så att de som inte behöver de platserna, inte kommer åt dem. För mig skulle det alternativet vara helt ok. För idag kan vi ju trots allt beställa och handla saker på internet och få det levererat direkt i brevlådan,  så varför ska då inte alla ha möjlighet att beställa sin biobiljett där?

Parkering för rullstol

Inga kommentarer

Kanelbullar & en massa tjôt

 skylt Unga Rörelsehindrade Göteborgsklubbens nya lokaler på Dalheimers hus har gett oss möjlighet att hitta på mer kul saker.Vi har en alldeles egen samlingslokal som vi kallar Köket – helt enkelt för att det är ett kök, ett litet men ett kök. Köket vill vi använda och därför har vi fyllt frysen med kanelbullar, köpt flera kilo kaffe och har ett par backar läsk under diskbänken.Känner du för att snacka lite och ta en fika? Slå oss en signal på: 031-367 98 28 eller maila så hörs vi.

Här nedanför har vi Kalle som passade på att skrämma upp några bullar i micron och ta en dricka. Han var tydligen inte helt nöjd …

 bulltjuven   bulltjuvens-meddelande

Inga kommentarer

Samarbeta mera!

 marinne-2 marianne-dhr-1 Samarbete är bra! Det skapar nya tankar och ger nya idéer. Man lär känna nya människor och får insyn i deras verksamhet. Genom att berätta om vår verksamhet måste vi även reflektera över den och då lär vi oss mer om oss själva.

Göteborgsklubben blev kontaktad av Marianne från DHR Västra Regionen och hon frågade om vi ville vara bollplank åt henne i hennes arbete med Projekt Medlemsutveckling. Klart att vi nappade på detta och nu träffar vi Marianne och lyssnar på vad hon har gjort och kommer med reflektioner och idéer som ger henne nya infallsvinklar som projektledare. Projektet syfte är att få medlemmarna i DHR att hitta tillbaka till glädjen och engagemanget i föreningen och inspirera avdelningarna att värva fler medlemmar. Det finns 29 lokala avdelningar i Västra Götaland och projektet skall stötta dem och förmå dem att bli mer aktiva inom sitt verksamhetsområde. 

         Marianne, Krister, Kristina och Linda

Inga kommentarer

Intressant att lyssna på Rasmus

rasmus-berättar

emma-och-helena

Igår, onsdag den 31 mars kom Rasmus Isaksson till oss i Göteborgsklubben. Vi hade bjudit in honom till en medlemskväll för att bla. prata om hans självbiografiska bok ”Utfryst, utdömd, accepterad och välkommen”, men också hans intressepolitiska och internationella arbete inom handikapp-politiken. Rasmus är född med ryggmärgsbråck och kunde gå lite grann när han var yngre. Jag tycker att föreläsningen innehöll lite av allt. Det första jag kom att tänka på när jag satt och lyssnade, var det att han sitter inne med mycket kunskap och ett stort mått av självinsikt. Även om vägen dit vad jag förstår har varit lång. Han kan lite om väldigt mycket, inom väldigt många områden helt enkelt…

Han började att berätta lite kort om sin uppväxt, och om hur han såg på sig själv och sitt funktionshinder. Det var ingen självklarhet till en början att ta plats bland sina klasskompisar tex. Visserligen, som han berättade, så höll han sig väl lite medvetet för sig själv i början under den tiden. Men en episod som gjorde att han började tänka annorlunda (åtminstone lite grann) var efter att hans dåvarande assistent sett honom sitta och titta på när hans klasskompisar spelade fotboll. Till slut pushade han honom att vara med. Detta genom att Rasmus fick stå nära mål, varpå assistenten sköt bollen till honom och han gjorde mål. ”Efteråt kom de andra fram och gratulerade mig, och sa hur duktig jag hade varit.” Det gav självförtroendet en kick. Efter ett tag insåg han att det här med olikheter inte nödvändigtvis inte bara behöver vara negativt, utan också kan ses som positivt. Han betonar det många gånger på olika sätt under föreläsningen.

Vidare berättar han om sina olika utbildningar. Han har bla pluggat till lärare, men hoppade av, gått en mångfaldsutbildning, och nu senast pluggar han för att bli personlig tränare. Just mångfaldsutbildningen säger han att han har haft en väldig nytta av både generellt och inom handikapp-rörelsen. Hans engagemang inom förbundet Unga Rörelsehindrade, och numera DHR har öppnat hans ögon och han har lärt sig otroligt mycket på det. ”Jag har lärt mig mer på att arbeta ideellt, än vad jag har lärt mig på mina utbildningar” säger han och skrattar.

Det var genom förbundet Unga Rörelsehindrade, men även DHR som han kom i kontakt med SHIA.  SHIA är en förkortning för: Svenska Handikapporganisationers Internationella Biståndsförening. Organisationen möjliggör samarbete mellan handikapporganisationer här i Sverige, och samarbete med liknande organisationer i andra länder. Rasmus har rest mycket tidigare, och blev tillfrågad att hoppa på detta. Han såg det som en utmaning och tackade ja. Tack vare samarbetet har han varit i Afrika. Bla Tanzania och Botswana. ”Det är intressant och se hur olika det ser ut i andra länder och organisationer, jämfört med hur vi har det i Sverige.” Man får ännu mer acceptans för just olikheterna” avslutar han. Föreläsningen lider mot sitt slut. Jag känner att jag vill veta mer. Så jag ska definitivt köpa hans bok…  Boken finns att köpa på: www.litenupplaga.se/400.  Ni kommer då direkt till Rasmus bok. Vill du veta mer om SHIA? Gå då in på: www.shia.se

Inga kommentarer